Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/2

Han gjorde boken om Roy Andersson - inifrån

Det finns många som kan skriva en bok om Roy Anderssons bildspråk. Men Hammarkullebaserade dokumentärfilmaren Ardeshir Seradj är en av få som kunde göra det inifrån.

Ardeshir Seradj har haft kontakt med Roy Andersson sedan 1985. Som nyanländ läste han svenska i Stockholm. Läraren kände till hans filmintresse och föreslog praktik på en tv-affär i Solna centrum. Det var inte vad Ardeshir Seradj hade tänkt sig. Läraren, kollega med Roy Anderssons dåvarande fru, gav honom då en lapp med en adress på Östermalm. 
– Roy Andersson hade spelat in reklamfilm hela natten så det dröjde ett par timmar innan han dök upp, minns Ardeshir Seradj.

Filmade om natten
Det blev en dryg veckas praktik och ett befäst filmintresse. När Ardeshir Seradj fått grepp om svenska språket studerade han först stillbildsfotografering och tog senare en kandidatexamen med inriktning dokumentärfilm.
Mellan dessa utbildningar, i mitten av 90-talet, återvände han till Studio 24 och arbetade under två år hos Roy Andersson.
– Det var slitsamt och lärorikt arbete. Inspelningarna pågick ofta hela natten, säger Ardeshir Seradj, som i boken beskriver det till stora delar kollektiva arbetet som han var en del av under dessa reklamfilmsår i studion.
I Roy Anderssons arbete som "kompromisslös perfektionist" är sökandet efter de rätta karaktärerna bland de viktigare momenten  -  ett arbete som för en 40 sekunders reklamfilm kunde pågå i månader.
– Vi var sju-åtta personer som var ute på varuhus, bensinstationer, fritidsgårdar och kaféer och tittade på folk. En gång när vi trodde att vi var färdiga, valde Roy i stället kvinnan i tobaksaffären, 20 meter från studion, som den filmens ledande karaktär. Det blev två månaders bortkastat arbete. 

Svårt att verbalisera
Boken har Ardeshir Seradj arbetat med, till och från, under de senaste fyra åren. Han har använt sig av sina gamla anteckningar och artiklar, och kompletterat med nya intervjuer, många men korta.
– Jag har lätt för att prata med Roy Andersson men han är svårintervjuad, och har inte helt lätt att verbalisera sina tankar och känslor om sina filmscener. Han vill helst att folk ska fatta innan han sagt något, säger Ardeshir Seradj.
Han gjorde några försök att få förlag intresserade för bokprojektet, men det var svårt för ett så påkostat verk med många färgbilder. 
– En bok om Roy Andersson utan bilder skulle ha varit ganska poänglös.
130 bilder finns med i boken: hälften tagna av Ardeshir Seradj från bland annat inspelningen av senaste långfilmen En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Resten har han plockat ur de analoga filmerna. 
– I stort sett ingen av bilderna i boken har tidigare varit publicerade.

Skippade privatlivet
Något som det fanns intresse för hos förlag var detaljer ur Roy Anderssons privatliv. Men det har Ardeshir Seradj medvetet valt bort, liksom ekonomin runt filmerna.
– Boken vill belysa och förklara vad det är som gör Roy Anderssons filmer så omedelbart igenkännbara för de flesta som ser dem. Enligt Ardeshir Seradj mejslades den speciella Roy Anderssonska filmstilen ut runt 1988, efter den andra socialdemokratiska valfilmen.
– Ett viktigt element i filmstilen, den sammansatta bilden tagen i vidvinkel med stillastående kamera, har Ardeshir Seradj använt i sina egensinniga dokumentärfilmer som skildrat bland annat en fäbodbrukare i Dalarna och en blind trebarnsfar i Mjölby.
Han har ett filmmanus klart om iransk nutidshistoria men arbetet med det ligger för tillfället nere.
– Jag är fortfarande mentalt upptagen av Roy Andersson-boken, och lite sur på att han inte svarat på alla mina frågor. Men jag ger mig inte. Jag funderar på en ny bok, koncentrerad på arbetsprocessen vid filminspelningarna.