Hård science fiction från Göteborg

Emanuel Blume skapar en tät stämning och bygger upp mot att något ska hända.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

En nomadplanet, en planet som förflyttar sig mellan stjärnsystem, vore förstås en dröm för alla sorters rymdforskare. De flesta människor skulle nog bli intresserade.

På 2100-talet kommer nomadplaneten Gilead som en skänk från ovan. Det mesta är skit på jorden, med konflikter, ekonomiska kriser och miljökatastrofer i den globala uppvärmningens spår. Kan en internationell rymdexpedition få alla att enas?

Upplagt för konflikt

Hård science fiction på svenska i Arthur C. Clarkes och Isaac Asimovs tradition hör inte till vanligheterna, och Emanuel Blume var tvungen att använda Kickstarter. Han är miljövetare, har jobbat på Slottsskogsobservatoriet och är korrekt och ambitiös med teknik och naturvetenskap. Smart nog skickar han med en amerikansk tv-journalist på rymdskeppet. Hon ber om begripliga förklaringar för tittarna på jorden, samtidigt som allt dokumenterande ger en extra udd.

ANNONS

Besättningen är internationell, blandat militär och civil: upplagt för konflikt. Huvudberättare är den tråkige och passive Jonathan Othiambo, svensk-kenyansk fysiker som kallats in som reserv efter att en i besättningen avslöjats som terrorist.

Tät stämning

Blume skapar en tät stämning och bygger upp mot att något ska hända. Det finns gott om potentiella katastrofer, som Jupiterpassagen, landningen, att kontakten med Jorden bryts, hemfärden. Och hur människor fungerar i ett trångt utrymme. Korta bitar om världsläget flikas in. Japan är det nya Nordkorea. I Göteborg skyddar fördämningar mot havet och vaktposter med skjutvapen eller elbatonger mot människor. Uppsala är ett nytt olivodlingsområde. Allt börjar med ett terrordåd i nära Järntorget hösten 2019, utfört av en pensionerad professor.

När gruppen börjar borra i planeten eskalerar problemen till konspirationsteorier, paranoia och hallucinationer. Svårigheten att avgöra vad som verkligen sker skänker extra spänning, men Blume överger realismen och blir väl fantasifull och rörig.

Själva färden mer än mötet med det utomjordiska är behållningen.

ANNONS