Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

På turné med Håkan och hans matroser

Hösten 2002. Herr H sitter ensam längst fram i bussen på väg till nästa spelning. Fingrarna jobbar snabbt fram ett nytt sms, batteriet fungerar på övertid. Ett telefonnummer skrivs på armen. - Jag är kär.

Hans ögon plirar och humöret är lika bra som vädret. En 24-timmars resa med Håkan Hellström och bandet är på väg mot sitt slut och höstens 21:e spelning. Bara fem konserter kvar innan allting avslutas med en extra spelning på Arenan i Stockholm.

Den här resan börjar dock någon annanstans. I skogens Ibiza. Överlida.

– Finns det några smörgåsar till mina hungriga matroser, ropar kapten Jakob när bandet smyger sig in i den iskalla diskoladan.

"Det är en utmaning"

Jakob som gärna vill tituleras kapten är turnéledaren som bär ansvar för allt mellan ljud och mat. Backlineteknikern Magnus och ljusteknikern Micke är som vanligt först in med gitarrer, trumset, snömaskin och bubbeleffekter, resten hyrs vid varje spelning.

– Det är en utmaning, man vet inte hur det ser ut dit man kommer säger Micke.

– Kapten, säg till arrangören att stänga av fläkten innan jag …

En fläkt i den redan iskalla lokalen tär på Magnus tålamod. Bandet tar en stående fika med vinterrockarna på vid bardisken. Rockarna och mössorna är på vid soundcheck. Ett par byggfläktar pluggas in och placeras vid sidan av scen.

"Herr H måste äta någon annanstans"

– Det blir varmare när publiken släpps in, försäkrar arrangören Janne som bär in fruktfat, två backar Hof, Red bull, vatten, juice samt 30 röda rosor till logen.

När det är dags för middag öppnas lokalen och luciapubliken styr snabbt mot bordet där bandet sitter och äter. Kapten ger order.

– Herr H måste äta någon annanstans!

Vakternas skrubb får bli tillfällig matsal. En sjöman lyckas med sin historia ta sig hela vägen in till Håkan där han berättar om sina bravader.

– Jag har åkt hela vägen från Kanarieöarna där jag bor för att se konserten.

Medan Håkan hugger in på pastan berättar sjömannen som heter Johan att öl är billigare än vatten och om hur musiken har räddat honom.

– Jag glömmer aldrig när ni sjunger "jag förlorar alla mina vänner".

"Det ska vara roligt"

Som final kavlar han upp ärmen för att visa sin tatuering. Johan får autografer och löfte om att han ska belönas under konserten. Värmen stiger och längst fram vid scen trängs redan tjejerna om de bästa platserna. Längre bort från scen, i sofforna, känner man på kärleken. I logen laddar bandet.

– Vi försöker skapa en feststämning, ett slags förfest. Spelar favoritlåtar, dansar, det ska vara roligt, förklarar Håkan.

Bandet intar scenen. Diskot i Överlida värms med rock'n'roll och blå ögon, samba och kärlek. Efter konserten kommer beskedet:

– Ni kan inte ta ut er utrusning förrän vi har stängt för kvällen.

"Jag får kickar, upplever något väldigt starkt"

Halv fyra är bandet i Göteborg, tar tandkräm och tandborste i jackan och tar in på hotell. Göteborgarna passar på att sova hemma. Herr H somnade vid fem men är i form när han sitter på bussen och signerar posters på väg till Trollhättan.

– Det är klart spelningarna är roligast. Annars gillar jag att varje dag är en ny chans på väg mot nya äventyr. Jag får kickar, upplever något väldigt starkt - bonus om publiken gillar det.

– Sedan gillar jag att vara med bandet, åka från stan och se de vita strecken på vägen. Allt är väldigt kortsiktigt.

I Trollhättan väntar två intervjuer före kvällens konsert. Håkan frågar Hagge om han kan ladda mobilen, men sladden passar inte.

– Jag måste skriva upp ett telefonnummer innan batteriet tar slut, säger Håkan.