Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

Han gav Håkan ett skivkontrakt

Isse Samie är talangscouten som gav Håkan Hellström skivkontrakt. En vinylälskande doldis som fått oss att dansa i två decennier, alltid på jakt efter musiken som berör.

"Vet du vad det här är för något?" 

Isse Samie plockar fram ännu en singel och sätter på Björn och Bennys Inga theme från 1970.

– Jag pratade med en musiker tidigare i dag och sa att tänk inte så mycket, krångla inte till det. Björn och Benny tänkte skitmycket men de var smartare också. Vissa kanske inte ska tänka. AC/DC ska inte tänka och inte Ramones heller. Det här mellanregistret, sådana här halvidioter som du och jag som tänker för mycket, det blir inget bra. Riktigt begåvade människor får göra vad fan de vill, de får tänka. Jag är inget Abba-fan men Björn och Benny tänkte nog väldigt mycket.

Pojken med guldskivorna, som efter viss tvekan gav basisten i Broder Daniel skivkontrakt och som sedan dess varit med på Håkan Hellströms succéresa, studsar omkring på parketten och rotar bland alla lådor med vinylsinglar i skåpen. De fyller en långvägg utåt fönstret och utsikten över halva stan; man kan se både Gårdakvarnar och skit och när lyktorna tänds på andra sidan bron från balkongen. Någonstans där ute läggs de sista pusselbitarna inför lanseringen av Håkans nya platta.

Det ringer i Isses telefon. ”Nej, ingen bild på cd-skivan. Keep it clean”. Sjuåriga dottern Py ligger i soffan och slänger uppfordrande blickar på pappa. Hon bryr sig inte om någon Belgienpressad Small Faces-singel, hon vill åka till Åbybadet och bada som pappa lovat.

Formad av Älmhult, Ikea och The Jam

Isse är född i Kuwait, hans mamma är från Egypten och har bott i Afghanistan. Men hans universum formades i småländska Älmhult. Det var i skuggan av Ikea, glashyttor och raggare som den Sweet- och Beatlesälskande pojken hittade sin syntes i The Jam och modskulturen.

– Det var som att man börjat en lång kurs i populärmusik som fortsätter än i dag fast man kanske har tragglat några årskurser lite väl många gånger. Åren 66-69 var en jävligt kul årskurs men den kan jag rätt bra nu ...

I vilken annan småstad som helst hade Isse Samie varit landets ensammaste mod, men det fanns ytterligare några trevande musik-nördar i de småländska skogarna. Tillsammans bildade de garagebandet The Backdoor Men, med Isse på trummor.

Halva bandet skulle efterhand göra succé som The Creeps medan Isse hamnade i Göteborg, blev talangscout på Dolores recordings, drog igång en rad mytomspunna klubbar och utvecklades till Sveriges kanske mäktigaste A&R (står för Artist and Repertoire, en person som letar fram och coachar artister åt skivbolag). Han har varit med och odlat fram eller jobbat med The Soundtrack of Our Lives, GOAT, Lykke Li, Deportees, Nicole Sabouné och ytterligare ett halvt poplexikon. På sitt sätt en precis lika märklig och storslagen historia som den om Ingvar Kamprad.

"Vi ändrade i sista stund, det var Håkans idé"

Du gamla du fria är Håkan Hellströms första studioalbum på Isse Samies skivbolag Woah Dad! som han bildade tillsammans med bland andra parhästen Klas Lunding (Stranded, Telegram) och Joel Borg (Luger, Way Out West) med adress Djurgårdsgatan i Majorna. Skivan har varit klar ett tag, ep:n med fyra låtar som kom tidigare i våras var bara en aptitretare inför Ullevikonserterna.

– Vi ändrade i sista stund, det var Håkans idé. För att hålla igång en artist vill man att det ska ske saker kontinuerligt. Hade vi släppt en skiva lagom till Ullevi hade det varit tyst efter det. Nu kom fyra låtar, New York-gig, Ullevi, det kommer en skiva nu och sedan kommer det fortsätta hända grejer.  

En tid senare är Isse tillbaka i stan efter en vecka med familjen på Mallorca. Vi ses hemma i lägenheten men sonen Tim vill fiska så vi drar ut till Södra Långvattnet i Mölndal och placerar Tim på en udde med sitt spö. Sommarkvällen är ljus, i viken en bit bort pulserar en ravefest och vi traskar fram och tillbaka på stigarna ovanför Tim och den uteblivna fiskelyckan; musiken har kanske skrämt bort fiskarna till andra sidan sjön.

"Håkan och jag förstår och respekterar varandra"

Isse har jobbat med Håkan Hellström sedan han fick höra demon med Känn ingen sorg för mig Göteborg. Gått från Dolores till de stora skivjättarna Virgin, EMI och Universal och hela tiden tagit med sig Håkan. Varit en av dem som byggt hans karriär och förmodligen fått hjälp på vägen att bygga sin egen. Men han tonar ner sin egen roll, någon spinndoktor i Håkan Hellström AB är han inte. 

– Verkligen inte. Jag kan ge råd till massa andra artister men Håkan och jag förstår och respekterar varandra. Han kommer med en nästan klar kostym som man kanske syr fast en extra knapp på eller sätter lite sammet på kragen. 

Att ha hand om Håkan Hellström årsmodell 2016 skiljer sig inte speciellt mycket från att ta sig an varianten från 2000. Isse går in i projekten på samma sätt. Det ska kännas rätt, vara rätt låtordning, rätt mixar på allt, sången ska höras tydligt. Samma detaljarbete då som nu.

– Det var ju ingen som tänkte att det skulle bli så här stort, jag anpassar inte produkten för att den ska passa en större målgrupp. Håkan försöker bara göra så bra musik som möjligt och jag försöker förpacka den så bra som möjligt. Han har fortsatt att vara intressant tycker jag, han försöker förnya sig, förmedla nya saker, göra nya saker. Och det kommer att fortsätta att pratas om Håkan hit och dit. 

"Det är evolution, tiderna förändras"

Som om de där Ullevikonserterna i somras. Arenaspelningen 2014 var en fantastisk happening men ytterligare två konserter 2016 luktar upprepning och kalkylerat miljonregn, menar somliga. Isse suckar.

– Var bor vi i för land? Sverige? Enough said. Killen har blivit så stor, det var skitkul för dem som var där då. Men precis som jag tyckte det var bättre förr tycker många Håkanfans det också. Det är samma slags människor som tyckte att Beatles gjorde en sell out när de gjorde Revolver istället för She loves you. Exakt samma. Det är evolution, tiderna förändras. Men jag fattar, jag gick själv inte och såg Ramones för att Dee Dee inte var med. Nu ångrar jag det.

Isse Samie är mer intresserad av The Sweet på Scandinavium 1975 än Håkan Hellström på Ullevi 2016. Han älskar att diskutera popmusik och subkultur, sockrar med historier och anekdoter, och föredrar egentligen att prata om vilken annan artist som helst än Håkan. Nästan som att han skyddar honom.

– Folk ställer frågor om Håkan och jag hoppas att jag svarar på ett professionellt sätt som inte blir för utlämnande. Eftersom man känt en person så länge som så många vill åt uppstår ju någon form av protection. Hur är Håkan? Gillar han mellanmjölk eller lättmjölk? Skiter väl jag i, fråga honom själv. Sedan förstår jag att folk kan vara jätteintresserade av honom, men den informationen kommer inte från mig i sådana fall. 

Då och då stannar Isse till och lyssnar på den suggestiva musiken i
skogen. Värderar. Nyfikenheten står alltid med vidöppna spjäll. Liksom tveksamheten.

– Allting kanske händer mitt framför ögonen på mig just nu och jag ser ingenting för att jag är så insnöad i det som varit. Jag gillar de artister jag jobbar med samtidigt som jag undrar var alla de här nya livsavgörande banden är. Var är Pistols eller Nirvana för dagens sextonåringar? Fast de har självklart nya förebilder. Typ Zara Larsson och det är helt okej. Det behöver inte vara några snubbar som lirar bas, gitarr och trumma.

"Man kan alltid titta i backspegeln och tycka att saker kunde gjorts annorlunda"

Han vet att det finns fantastisk musik där ute, men vill höra något som får honom att ändra politisk uppfattning.

– Nu ska vi bli producenter, flytta till LA, skriva en låt för någon halvrutten amerikansk artist för att dra in deg. Hur kan det vara ett kall? Det är toppstyrda listor, streamingtjänster som ägs av de stora bolagen och radiokanaler som kopierar listorna över det som spinner mest på Spotify. Men att en låt blivit spelad 20 miljoner gånger betyder inte att den är bra. 

Isse Samie har varit en del av skivindustrin i ett kvarts sekel. Sett nedladdning lägga krokben för skivförsäljningen, sett skivbutiker slå igen, varit med om nedskärningar, sagt hejdå till övertaliga kolleger och hej till Spotify, motvilligt accepterat att albumkultur blivit singelkultur och gjort vad han kunnat för att det ändå ska vara kul att stanna kvar i branschen. Har det inte blivit som velat alla gånger är det ingen idé att gräva ner sig i det.

– Man kan alltid titta i backspegeln och tycka att saker kunde gjorts annorlunda. Det är klart att jag kunde behållit Dolores och gjort allting på egen label men då hade det som blev inte blivit. Vi gjorde några extremt framgångsrika skivor på Universal, man kanske skulle gjort det på ett annorlunda sätt, fast det handlar mer om ersättningsmodeller. Men ...

Trummisen från Älmhult som hade etta i alla huvudämnen på tekniskt gymnasium (”jag satt mest och ritade bandloggotyper”) och som lyckades med konststycket att inte få förlängt vikariat i långvården tystnar och tittar ut över staden han gjort till sin och som snart ska svämma över av ny musik från Håkan Hellström.

– … I'm fine.