Håkan Hellström är fantastisk

ANNONS
|

Nu krävs en tydligare linje, en annan stringens. Håkan är förstås på toppen, men den här vintern har han en del att bevisa. Så inleds kvällen mycket riktigt likadant som senaste plattan Du gamla du fria. Ni vet det stökiga introt och sedan, med Håkans mått mätt, närmast en sammanbiten I sprickorna kommer ljuset in med mycket motljus på scenen. Likaledes nya Öppen genom hela natten ska komma att avsluta kvällen på ett soft, fint sätt.

LÄS MER: LIVE-rapporteringHåkan Hellström i Scandinavium

Självfallet släpper Håkan Hellström, för kvällen i vit kråsskjorta och jeansjacka, tämligen omedelbart på bromspedalen. Redan som andra låt tar han oss nån kilometer bort till Mitt Gullbergs kaj paradis och allsången trycker taket uppåt, uppåt. Jag utan dig är däremot ingen given allsångsfavorit ännu. Däremot växer senaste singeln Pärlor som väntat till en ångande mangelmaskin live.

ANNONS

Berättar en historia

Jag gillar verkligen hur Håkan Hellström och bandet blir allt bättre på allt oftare väva ihop låtarna, som när Pärlor faller rakt in i Man måste dö några gånger innan man kan leva som i sin tur LaGaylia-wailas vidare in i Uppsnärjd i det blå. I den trion låtar finns ju också en tematik, en röd tråd. Hellström har så många låtar att han kan berätta en historia med hur han väljer att placera numren efter varandra, det ger spelningarna ytterligare en dimension.

Håkan Hellström säger till oss att Scandinavium känns som ett vardagsrum, i jämförelse med Ullevi då, och visst är det skönt med en något "intimare" miljö. Avståndet är kortare mellan scen och publik och bara det att musikerna hamnar närmare varandra på scenen förändrar förutsättningarna. Och trots bitvis skrälligt ljud går detaljerna fram på ett annat sätt. Som tvärflöjten i 2 steg från paradise eller när Mattias Hellberg för ett ögonblick trycker till bomullen i Gårdakvarnar och skit med en buffligt, brötig gitarr.

Amanda Bergman - magiskt och vackert

Arenan har andra fördelar. Såväl Kent som Laleh, tidigare gäster i Scandinavium under hösten, visade vad man kan åstadkomma med skärmar och ljus. Det som för inte speciellt många år sedan var en rörlig variant av den klassiska backdropen har utvecklats till en egen konstform. Håkan Hellström lade ribban hyfsat högt utomhus på Ullevi, men i Scandinavium svarta låda finns andra möjligheter att använda ljus och videokonst. Tyvärr tar han inte riktigt chansen även om det börjar ursnyggt under I sprickorna kommer ljuset in och det är magiskt vackert när fantastiska Amanda Bergman kommer in för extranumret Pistol. Annars återanvänds mycket, ni vet moppe-scenen ur En kärlekshistoria, miljöerna från Haga och Majorna, och skivomslagen som rullar över duken.

ANNONS

Visst är det som alltid en fantastisk föreställning, men för att vara en vända med nya förutsättningar hade jag hoppats på lite mer...nytt. Nu är det som att Håkan krympt ner Ullevi-showen, inklusive mellansnacken, till ishallsformat i stället för att ta ett rejält omtag. Det är en smula synd. Tidigare har han ju på ett otroligt fint lyckats vrida perspektiven för varje årgång. Men det var ju "bara" premiär. Det kommer mera, redan i kväll.

ANNONS