Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/9

Broder Daniel-stjärnan redo för Liseberg

"Mottagandet har varit som en våg av kärlek". Henrik Berggren vill turnera mer och skriver nya låtar.

Åren bortom rampljuset känns som minuter, säger Henrik Berggren. ”De spelningar jag gjort i sommar har varit jättekul. Jag vet inte om jag tyckte att det var så kul innan.” 

Vi befinner oss i skivbolaget Woah dad!s lokaler i Majorna. I en brun soffa, ligger sångaren och låtskrivaren Henrik Berggren och blundar, låter sig bli sminkad. På det låga bordet intill ligger penslar, askar med puder, burkar med underlagskräm.  Snart är han vitare i ansiktet än innan. Han sätter sig upp, sträcker sig efter en blåskimrande fryspåse och inuti den en annan fryspåse. ”Får se om det är någon stjärna kvar längst in” säger Henrik Berggren menande, medan han rotar i sina prasslande påsar. Fiskar upp en stjärna som sminkösen förser med en droppe lim. Snart är den fästad nära ögonvrån. Hatten. Den vita sjalen. Mer och mer framträder bilden av Henrik Berggren, så som vi vant oss vid att se honom. 

Händer det något speciellt med dig när du sminkas?
– Ja, något händer. Jag blir väl den jag vill vara, den jag drömt fram att jag ska vara.

Henrik Berggren vill inte göra "en alltför stor grej" av sin bildning. Ändå spelar litteraturen och läsningen en allt mer väsentlig roll i hans liv, vid sidan av musiken. I många år har han läst latin och grekiska på Göteborgs universitet. Nyligen avslutade han också en distanskurs på Harvard med fokus på Shakespeares dramer.

– Jag är definitivt intresserad av all humaniora och ytterst av filosofi. Homeros var min specialité när jag läste grekiska.

"Helt uppslukad av böcker"

Annars läser han just nu mest fransk 1600- och 1700-talsprosa, varvat med Gamla testamentet. Han är "helt uppslukad" av böcker, när han inte vilar, sover eller skriver nya låtar, och han går mer än någonsin in för att finslipa sina texter.

– Jag ägnade mycket tid åt dem redan på Wolf's Heart. Så där finns mycket att hämta om man vill ge det tid.

LÄS MER: Här gör Broder Daniel-stjärnan comeback på scenen

Ändå upplever han sig missförstådd, som att skivans nyansrikedom och stänk av ironi gått många recensenter förbi:

– Många verkar nervösa, de tycks inte kunna förhålla sig neutralt till mig.

När han sitter med gitarren kommer melodierna alltid först, sedan är det som att "musiken talar till honom"

– Ja... och sen flyter jag bort. Det kommer till ett stadium när melodin engagerar mig så mycket att jag blir helt uppfylld. Då öppnas ett flöde inombords, men det händer först när jag blir tillräckligt gripen.

Mer negativ än Håkan Hellström

På scen varvar han gammalt och nytt, även om en del Broder Daniel-låtar känns lite avlägsna för honom emotionellt.

– Så hade jag inte skrivit i dag, även om alla låtar vi spelar fortfarande är relevanta. Det är inte så att jag spelar något jag skäms över.

Inför framtiden vill han behålla det som är bäst med sina tidigare låtar: Det ärliga tonfallet. Det naturliga, okonstlade.

– Och så vill jag kombinera det med...

Henrik Berggren tittar ut genom fönstret en stund och funderar innan han fortsätter:

– ...en annan, mer sofistikerad sida. Där jag kan ägna en vecka åt att hitta rätt adjektiv. 

LÄS MER: Makalös comeback av BD-Henrik

Mörkret finns där fortfarande och präglar låtskrivandet, men också något mer livsbejakande. 

– Sista låten på Wolf's Heart handlar ju om att det är så obegripligt att jag varit så uppgiven under en så stor del av mitt liv.

Jämfört med Håkan Hellström, som han fortsatt hålla kontakt med, upplever han sig som "mycket mer negativ och missnöjd." Jag nämner en GP-intervju där Håkan Hellström, tidigare trummis och basist i Broder Daniel, säger att Henrik Berggren för honom alltid varit den självklara stjärnan, som borde gjort succé istället för honom. 

– Det var ju snällt sagt. Men nej, jag skulle inte vilja byta plats. Jag frågar mig ofta varför jag ens ska stå på en scen, inför publik, och försöka uppfylla andras förväntningar.

Nya låtar om sin situation 

Samtidigt är Henrik Berggren positivt överraskad över gensvaret han fått och vill gärna fortsätta turnera. 

– Sex spelningar är för lite, det är för kul för att bara lägga av. Mottagandet har varit som en våg av kärlek och jag har känt mig väldigt uppskattad. Förut var jag övertygad om att jag inte skulle orka göra någon mer skiva. Eller välja bort det för att det suger upp ens energi. Men jag har funnit mig själv skriva melodier och tänka texter hela tiden. Nu vill jag utveckla det ytterligare."

Hur låter din nya musik?

– Det är väldigt mycket mer tillbakadraget och tillbakahållet, nästan som motsatsen till det jag brukar skriva annars. Nej minimalism är det inte, men ett sätt att försöka beskriva min situation. Jag gjorde ingen musik alls förrän den här stilen kom över mig. Det är inte säkert att det blir något av det heller. Men jag tänker att ens kreativitet inte bara kan upphöra. Det kanske har blivit en vana att försöka dela med sig av det man upplever, omvandlat till musik och text.

Som Den döende dandyn

En stund in i intervjun vill Henrik Berggren bli fotograferad. På vägen ut stannar han till vid en plansch som massproducerad ligger i travar på golvet med ett och samma motiv: Han själv i samma pose som Den döende dandyn i Nils Dardels målning, med armen orkeslöst utsträckt. I stora bokstäver över soffan står orden ”Heedless of the world” .

I Cambridge lexikon står som förklaring till ordet heedless ”att inte bry sig om en risk, eller möjlig svårighet” Eller "att vara ouppmärksam". Som synonymer listas: frånvarande, distraherad, långt borta, blind, slapp, avstängd, någon som gärna låter tankarna vandra iväg.

Längs affischens vänstra kant står det också något finstilt, på franska. Henrik Berggren läser högt och översätter:

"I den här eviga halvdödssömnen"

Det är lite så han upplever sitt liv. Som en dvala. En i längden inte helt hälsosam social isolering.