Här ska han i dag viga åtta brudpar.
Är du nervös?
– Nej, det blir jag aldrig. Men jag är väldigt, väldigt fokuserad. Sånt här får man inte slarva med.
Björn Ranelid är oerhört nöjd. Det har varit ett spännande och roligt hedersuppdrag, säger han; och han ser det också som en manifestation mot nazistiska NMR:s demonstration i Göteborg.
– I Göteborg har krafter marscherat som strävar emot allt det som är människans framtid, barnens framtid: Nämligen kärleken. Respekten för medmänniskan. Förmågan att leva sig in. Jag kan inte tänka mig något vackrare än att bjuda detta motstånd rent faktiskt med att vi viger människor här inne medandeskränar och skanderar där ute.
Sedan länsstyrelsen i Skåne gav honom formell rätt att viga par har han börjat planera för fler datum. På Ranelids kalender finns inbokade vigslaröver hela 2018 och 2019. Dock har han fått sätta en geografisk gräns.
–Jag lägger ner mycket omsorg. Du ser här, vad jag har på bordet bredvid:de får böcker av mig, böcker som jag skriver en personlig hälsning i;de får också ett personligt vigselbevis som jag skriver ut. Jag talar med alla par, talar med deras vänner, föräldrar, barn och syskon om det finns, Det här är större än Nobelpriset för mig och ingenting jag slarvar med.
–Samtidigt kommer jag juinte ta betalt för vare sig bensin eller reseomkostnader under de framtida vigslarna, eftersom det här är ett sånt hedersuppdrag för mig. Så vi har satt gränsernafem mil från Stockholm och fem mil från Kivik.
Vigde sin son
Det han särskilt kommer att bära med sig från bokmässehelgen är en omvälvande händelse i hans eget liv: Nämligen när han vigde sin yngste son. Ingen kände till att han skulle göra det, inte ens hans hustru Margareta Ranelid.
– Jag har bedrivit vita lögner i veckor. När jag stod där och vigde dem blev jag så rörd att jag fick kramp i halsen, precis som när jag var med i Melodifestivalens final. Då måste jag dra fingrarna längs strupen så att det lättar upp.
– Jag ordnade juniorsviten åt dem också på Park Avenue, sedan gick hela familjen ut och åt på kvällen. Alla var så nöjda. Det var otroligt rörande.
Först ut: Jonna och Richard
Det första paret att låta sig giftas av Björn under söndagens bokmässa ärJonna Lange och Richard Boström från Göteborg. Vigslarna följer samma mönster: Först vänder sig Björn Ranelid till de församlade och berättar hur det kommer att gå till. Sedan går han bort från mikrofonen, och förrättar vigseln så att bara han,brudparet och vittnena hörs vad som sägs ("Det är mycket medvetet", säger han till GP).
Efteråt skålas det i champagne och fotograferas, och Björn Ranelid räcker över sina gåvor till brudparet.
Richard och Jonna fullkomligen strålar båda två när GP talar med dem efter ceremonin.
– Det var jättefint. Sedan var det härligt att han nämnde gårdagens händelser i samband med det, det gav lite kontraster. Jag är mycket mer tagen av stunden än vad jag trodde att jag skulle bli. Fast det är så väldigt kort blir det väldigt intensivt och starkt, säger Richard.
Jonna berättar att idén föddes när hon såg Bokmässans annons om evenemanget, som faktiskt skulle äga rum på ettårsdagen för deras första möte ("klockan trei dag är det precis så länge sedan", tilläggerRichard).
Hon fortsätter:
– Jag läser till litteraturvetare och älskar böcker, och min ... ja,nuvarande man då (skratt), hanär också kulturgubbe, så vi tyckte att det passade bra.
Nu ska de gå runt på mässan och titta lite på vad som finns. Sedan blir det att fira med brunchtillsammans med vittnen, barn och föräldrar.
Pirrigt men fantastiskt
En halvtimme efter Jonnas och Richards vigsel är det dags för nästa par: Ida Lundström och HenrikWessman.
– Vi har varit besökare på Bokmässan i många år, och så ville vi gifta oss borgerligt men på ett unikt sätt. Mer unikt än så här kan det väl inte bli, säger Ida och skrattar.
Är Björn Ranelid en favoritförfattare?
– Jag har läst en del av honom, men framför allt tycker vi om honom som person, säger Ida.
– Han är en otrolig människa, instämmer Henrik.
Vad Björn Ranelid sa till dem när ingen annan hörde vill de behålla för sig själva. Men det rörde sig i alla fall kring ämnen somkärleken och livet, och vikten att ta hand om varandra.
Hur var upplevelsen?
Henrik tänker efter.
–Pirrigt, det var det. Men också spännande. Och helt fantastiskt.
