Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/3

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Här bodde de allra fattigaste svenskarna

I en dalgång i Minnesota levde för ett drygt sekel sedan de mest fattiga och utblottade immigranterna från Sverige. Ola Larsmo ger i romanen Swede Hollow röst åt en bortglömd epok i svensk historia.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Genre: Roman

Titel: Swede Hollows

Författare: Ola Larsmo

Förlag: Albert Bonniers

Mitt i den nordamerikanska staden St Paul, som numera är sammanvuxen med Minneapolis, ligger idag ett vildvuxet grönområde vilket sträcker sig söderut, ner mot Mississippifloden. Det kilometerstora området heter Swede Hollow Park, men kallades för ett drygt sekel sedan Svenska dalen, eller kort och gott Dalen. Som mest levde bortåt tusen personer på platsen vilket redan från början blev känt som ett tillhåll för de allra fattigaste och mest utblottade av alla immigranter från Europa.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Svenskar byggde husen

Det var inledningsvis svenskar som byggde husen och bosatte sig i dalgången, därav Svenska Dalen, ett namn som snart nog översattes och glömdes bort. I takt med att svenskarna långsamt tog sig in i det omkringliggande amerikanska samhället lämnade de språket bakom sig och inledde det mödosamma klättrandet uppåt i den sociokulturella hierarkin. 

Svenskarna övergav småningom Dalen och i tomrummet flyttade nya grupper in. Polacker, irländare och italienare kom en tid att dominera Swede Hollow – och sedan även de klättrat vidare flyttade fattiga mexikaner in. Slutligen, 1956, var området så nedgånget att de kvarvarande familjerna tvångsförflyttades och alla hus brändes. Idag återstår sålunda inget annat av den gamla svenska bosättningen än namnet.

Vilhelm Moberg präglar synen

Den allmänna kunskapen och kännedomen om svenskbygderna i Minnesota och för övrigt hela det ödesmättade kapitlet i svensk historia när över en miljon medborgare emigrerade till främst USA, bygger i häpnadsväckande stor utsträckning på Vilhelm Mobergs epos i fyra delar om de svenska Amerikaemigranterna. Mobergs böcker samt på dem byggda filmer och musikaler har i de allra flesta avseenden bestämt vår syn på utvandringen från Sverige till USA samt, på gott och ont, präglat våra tankar om det stora landet på andra sidan Atlanten i allmänhet.

Mobergs mästerligt tecknade bild av Karl Oskars och Christinas resa från Småland till Minnesota handlar om den första och största emigrationsvågen, från mitten av artonhundratalet och ett par tre decennier framåt. För de som lämnade Sverige senare, runt förrförra sekelskiftet, var situationen ofta betydligt svårare; de stora skogarna hade visserligen fallit, prärien öppnats för exploatering och indianerna fördrivits eller gått under, men på grund av miljontals invandrare från Europa började det bli ont om plats.

Här slutade drömmen

För många av dessa senare Amerikaemigranter slutade drömmen i Swede Hollow. Bilden av svenskarna i Dalen är dock fragmentarisk och knapphändigt utforskad, framför allt på grund av det bristfälliga källäget; att ha växt upp i Swede Hollow var uppenbarligen inget man gärna berättade om för utomstående. Och inga av svenskarna har heller lämnat efter sig berättelser om hur livet gestaltade sig. 

Författaren och Dagens Nyheters kulturskribent Ola Larsmo kom de bortglömda svenskarna på spåren och skrev härom året ett intressant reportage om ämnet i DN. Inspirerad av historien har nu Larsmo gått vidare, inte med längre och mer fördjupande reportage, utan med romanen Swede Hollow. 

Omfattande studier

I likhet med Moberg bygger Larsmos roman på omfattande studier av historiska dokument, samtida tidningslägg et cetera. Men medan Mobergs roman spänner över hela fältet från migrationens förutsättningar och skäl till huvudrollsinnehavarnas drömmar, längtan och tillkortakommanden, arbetar Larsmo med små medel och enklare grepp. 

Det är heller inte helt enkelt att genrebestämma Larsmos Swede Hollow. För någon roman i klassisk mening är den inte; ingen sammanhängande historia eller tematik utspelas mellan pärmarna. Snarare är det ett slags kalejdoskopisk gestaltning av platsen som är boken poäng. Vilket innebär att den känns nog så intressant och angelägen som ett slags historiskt dokument, utan att för den skull fungera som roman. 

Människorna i centrum

Med god inlevelse berättar Larsmo om Svenska dalen. Inte mycket tid förspills vid Amerikaskjulet i Göteborg, färden över Atlanten eller uppehållet vid Ellis Island. Det är Dalen som står i centrum – och människorna som bor där. Kvinnorna arbetade som hembiträden eller sömmerskor, det senare en dubbeltydig beteckning som lika gärna kunde innebära att de förtjänade sitt levebröd som prostituerade.

Ibland kunde sömmerskearbetet, det med nål och tråd, ge mer lön av vad männen tjänade som daglönare. Fast de flesta av de vuxna svenska männen arbetade åt järnvägsbolaget Great Northern. 

Dragiga hus, fylla och språkförbistring

Det handlar om åren runt sekelskiftet och Larsmo tecknar inkännande bilder av vinterkylan i svenskarnas dragiga hus, otäcka arbetsplatsolyckor, språkförbistring och fylla. Men även av pliktkänsla och solidaritet.

Ola Larsmos roman har betydelse främst för att den ger röst åt en bortglömd epok i svensk historia. Att han därmed problematiserar - eller snarare vidareutvecklar - Mobergs mer äppelkindade bild lär inte tas emot med öppna sinnen från alla håll. Vilket emellertid bara understryker romanens värde.