Det går naturligtvis att skaka på huvudet och hoppas att det är en engångsföreteelse. En åtgärd av en pressad politiker. En svag publicist. Inget att oroa sig för. Jag tror dessvärre att det som hänt i Hässleholm pekar på en allvarligare förskjutning som behöver belysas i väsentligt högre grad.
Sakfrågan är av allt att döma mycket enkel. Norra Skåne är en helt vanlig dagstidning. Kommer ut i Hässleholm, en upplaga på runt 18 000 exemplar. En viktig röst i regionen. Tidningen har bedrivit klassisk journalistik, dess grävande kommunreporter Berit Önell har gjort det granskande reportrar brukar göra. Hon har granskat fastighetsaffärer, detaljplaner. Bland annat.
Det har retat upp Pär Palmgren, kommunstyrelsens moderata ordförande så till den grad att han skrivit brev till tidningens styrelseordförande, till tidningens chefredaktör och även till insändarsidorna. Det är ett sensationellt brev där Palmgren konstaterar att ”Tidningen är en väldigt destruktiv kraft i vår kommun och man borde ta sig en alvarlig funderare på om man överhuvudtaget har något ansvar för att förmedla en positiv bild av Hässleholms kommun.” Palmgren avslutar med en förhoppning om en ”mer seriös bevakning från Norra Skånes sida i framtiden.”
Makt
Brevet är maktens sätt att hantera kritik. Vad Palmgren säger är att tidningen ska sluta granska. Börja med trevlig journalistik. Bli en del av kommunens informationsavdelning. Det är givetvis allvarligt att en ledande kommunpolitiker inte förstår journalistikens grundbult. Problemet i Hässleholm stannade emellertid inte där.
Norra Skånes chefredaktör Mimmi Karlsson-Bernfalk har nämligen omplacerat Berit Önell. Enligt uppgift från Karlsson-Bernfalk på grund av påtryckningar från tidningens styrelse. I protest mot behandlingen hoppade tidningens nyhetschef Anders Kauranen av sitt uppdrag. Till SVT säger han att han ”inte kan vara chef på en tidning där kommunalråden bestämmer vem det är som ska granska kommunen”.
Här har vi alltså en reporter och en nyhetschef som gör sina jobb samtidigt som en chefredaktör, en högavlönad politiker och en styrelseordförande missbrukar sina positioner. Resultatet är att de som gjort sina jobb inte kan vara kvar på sina tjänster. Logiskt?
När journalistiken sätts under allt hårdare press är det väsentligt att de som fattar de avgörande besluten har en tydlig publicistisk kompass. Att så inte ägt rum på Norra Skåne torde vara ställt utom allt rimligt tvivel. Det borde oroa fler än invånarna i Hässleholm.
