Göteborg och 1600-tal handlar mycket om spadar och att gräva i lera och dy. Västlänken framstår som enkel i jämförelse med det uppdrag som 29 årige Johan Adler Salvius fick av den då 24 årige kungen Gustaf II Adolf – att rita och bygga en stad på sankmarkerna mellan Kvarnberget och Otterhällan.
De första spadtagen togs på hösten 1619 då arbetet med hamnen påbörjades. Drängar från intilliggande gårdar började gräva där Kronhusbodarna nu ligger. Planen då var att gräva ut en hamn från Lilla Bommen till Packhusplatsen, runt Kvarnberget.
Efter ett par månader stötte man på berg ett par meter ner i leran, vilket gjorde att hamnen inte skulle få tillräckligt djup. Hamnens läge fick ändras och 1620 började arbetet med det som skulle bli Stora Hamnkanalen. Den nya staden Göteborgs hamn.
1622 var hamnen klar, men häftiga regn på hösten gjorde att kajerna rasade in och hamnen förstördes. Större båtar fick istället omlastas ute på älven. Samtidigt började man gräva ut för två mindre hamnkanaler, Östra och Västra hamnen, det som senare döptes om till Östra och Västra Hamngatorna. Kanalerna var viktiga för att kunna föra in och ut varor i staden, men dränerade också effektivt den sanka och leriga platsen så det blev möjligt att bygga hus och gator.
Hamnen var central för hela idén med att anlägga en ny stad vid Göta älv. Att bygga städer var ett sätt att för kungen och statsmakten att dirigera handeln till ett ställe. Därigenom kunde skatt tas ut på allt som såldes och köptes. 23 maj 1621 fick Göteborg sina stadsprivilegier och stadsplan.
Anläggandet av Göteborg var också ett sätt att slippa skeppa alla svenska varor genom Öresund där danskarna tog ut höga tullar. Göteborg uppskattades inte av Danmark som bränt upp tidigare försök att bygga städer vid Göta älvs mynning, vid Färjenäs på Hisingen och i Nylöse i Gamlestan. En stark fästning runt hamnen och handelsplatsen var därför nödvändigt som skydd för den nya staden.
Arbetet med fästningen påbörjades 1624 och skulle pågå i nästan 100 år. Den första befästningarna bestod av en höga vallar av lera och jord förstärkta med en träpalissad. Utanför fästningen anlades en 1,5 m djup vallgrav. Även här ett tungt grävarbete i leran med spade och skottkärra för drängar och soldater. Det krävdes dessutom enorma mängder sten och trä för att bygga fästningen. Ekskogen som fanns på Otterhällan höggs ned och för att få tillräckligt grova stockar för pålar och annat forslades timmer till bygget ända från Dalsland och Värmland.
Holländarna var betydelsefulla för Göteborgs tillkomst då de kunde bygga städer på sankmark och lera. Stadsplanen för Göteborg gjordes med holländska städer som Amsterdam som förebild. Holländare använde en liknande stadsplan när man anlade Batavia 1624, nu Djakartha, och Nya Amsterdam som anlades 1619, den stad som engelsmännen tog över och döpte om till New York 1664. Göteborg är i fint sällskap.
Staden delades in i fem delar med gator i rutnätsmönster. Hamnen och Stora torget var centrum. Intill huvudgatan Kungsgatan byggdes 1621 den första kyrkan, i trä. Längs fästningsmuren gick Larmgatorna. Mot ekskogarna på Otterhällan anlades Ekelundsgatan och intill vallgraven låg Vallgatan. Kvarteren var rektangulära, långsmala. Gatorna lutade svagt ned mot kanalerna. De kvarter som mötte fästningsmuren, Otterhällan och Kvarnberget fasades av och fick andra former.
Staden växte och Göteborg hade redan i början av 1630-talet 2000 invånare och mot slutet av 1600-talet 6000 invånare. Många av dem var just holländare, men det bodde också många tyskar, engelsmän och skottar i Göteborg. Holländska var tillsammans med svenska de officiella språken i Göteborg fram till 1670, vilket vittnar om betydelsen av det holländska inslaget.
Göteborg utvecklades snabbt till en stor svensk stad. Som jämförelse hade Stockholm år 1635 16 000 invånare och Norrköping, stad nummer två hade 6000 invånare år 1650. Förutom handelsmän, var de som bosatte sig i Göteborg hantverkare, arbetare, sjömän och tjänstefolk. Men det fanns också soldater som tjänstgjorde som vaktstyrka vid fästningen.
Hur 1600-talsstaden Göteborg såg ut är inte dokumenterat i bild, men besökare vittnar om en typisk holländsk stad med kanaler, prydda av alléer, många broar och små låga trähus med höga gavlarna ut mot gatorna. De finaste gatorna och där framförallt holländarna bosatte sig låg vid Stora Hamnkanalen. Jacobsgatan eller Holländaregatan var länge namnet på nuvarande Drottninggatan.
Tomterna i den nya staden skänktes ut till dem som lovade bebygga dem med hus. Stenhus vid Hamnkanalen, och trähus längs de mindre gatorna. Utanför vallgraven byggdes i slutet av 1630-talet förstaden Haga.
Vardagslivet för många av de första göteborgarna bestod av att bygga stadens alla hus och befästningsanläggningar. Under de allra första åren var de fuktiga sankmarkerna fortfarande ett problem liksom vattentillförseln. Epidemier och sjukdomar var vanliga. Hamnen och kanalerna användes både som avlopp och vattentäkt.
När Mölndalsån leddes in i kanalsystemet via Fattighusån 1641 blev vattenkvaliteten i kanalsystemet mycket bättre. Det dröjde till slutet av 1600-talet innan gatorna stensattes. Besökare klagade på Göteborgs leriga, smutsiga och illaluktande gator.
De första bostadshusen i Göteborg var byggda i trä. En våning höga med branta sadeltak. Takmaterial var ofta halm, näver med tjära. Glas var ett mycket exklusivt materiel och därför gjordes fönstren små.
Ett 1600-talshus var mörkt, med små rum och låg takhöjd. Husen värmdes upp av murade eldstäder där man också lagade mat. De första göteborgarna hade djur som grisar, kor och höns. Man odlade också grönsaker på sin gård. En engelsman på besök 1653 tyckte husen var sämre än engelska hus och förvånades över timmerväggar utan vare sig tapeter eller träpaneler.
Av 1600-talsstaden finns idag knappt några spår kvar i form av byggnader. En anledning är de återkommande stadsbränderna. Kombinationen trähus, halmtak och öppna eldstäder bäddade för stor brandrisk. Redan 1639 drabbades Göteborg av en stor brand och 30 år senare var det dags för nästa stora brand då halva staden brann ned.
Det äldsta huset i Göteborg är före detta Kungshuset som stod klart 1650, byggt för fältherren Lennart Torstensson, på Södra Hamngatan 1. Huset byggdes om och på under 1800-talet och är idag bostad för landshövdingen. Nummer två på listan är Kronhuset som stod klart 1654, byggt som ett stort förråd för fästningen Göteborgs alla vapen.
1659 hölls riksdag i Kronhuset. Kungen, Karl X, ville få bönder, präster, borgare och adel med sig för att en gång för alla krossa Danmark. Men Karl X insjuknade i influensa och dog i Kungshuset 13 februari 1660. Planerna på att göra Danmark svenskt fick skjutas fram.
Ytterligare ett 1600-tals hus är Radheska huset, från 1669, i hörnet Smedjegatan – Norra Hamngatan. Radheska huset har byggts om och på under 1700- och 1800-talen. Detsamma gäller för Rådhuset, vid Stora torget, nuvarande Gustaf Adolfs torg, som stod klar 1672. Domkyrkan och Tyska kyrkan började byggas redan 1633 men har förstörts vid bränder vi ett flertal tillfällen och det är bara delar av murarna som finns kvar.
Fästningen som moderniserades efter ritningar av Erik Dahlberg 1684 är också en viktig del av det som finns kvar av 1600-talets Göteborg. Stora delar av vallgraven är bevarad och vid Bastionsplatsen finns de ursprungliga murarna med sina karakteristiska inslag av små och stora stenar.
Larmgatans sträckning följer den inre sidan av fästningsanläggningen. Den enda rest av den åtta meter höga försvarsmuren är Carolus XI Rex vid Esperantoplatsen. Den yttre försvarslinjen med Nya Älvsborgs fästning från 1653 och skansarna Lejonet och Kronan, delar av Dahlbergs befästningsplan, är också välbevarade byggnadsverk från Göteborgs första sekel som stad.
Även om de flesta husen är borta finns 1600-talets Göteborg kvar med kvarteren, gatunätet och torgen i bebyggelsen innanför den sicksackformade vallgraven. Trots att kanalerna på Östra och Västra Hamngatorna fylldes igen under 1800- och 1900-talet gör den välbevarade stadsplanen från 1621 Göteborg unikt som fint exempel på befäst 1600-talsstad.
