Översättning: John Swedenmark Reverb
Att köra händerna i en röjsåg är garanterat ingen bra idé. I synnerhet inte för en professionell pianist. För pojken i Gyrðir Elíassons kortnovell Kompositören behöver det dock aldrig gå så långt. Han lägger nämligen av att spela efter tvångstankar om att den berömmande modern ska klippa fingrarna av honom med häcksaxen. Eller förresten…Han kanske inte alls lyckas hålla sina hjärnspöken i schack? I Elíassons novellsamling Bland träden, där den här mardrömslika lilla musikbetraktelsen ingår, tycks gränsen mellan mänsklig föreställningskonst och verkliga händelser aldrig särskilt skarp. ”För en stilistisk ordkonst på hög nivå som skildrar inre och yttre hot i dialog med världslitteraturen” lyder följaktligen motiveringen, när författaren i dag tar emot Nordiska rådets litteraturpris.
Men jämte referenserna till såväl amerikansk skräck som Homeros Iliaden, löper också musiken som en slinga i dur och moll genom Bland träden. Och därför är det kanske inget märkligt om berättaren i en novell stoppar händerna i grannens elektriska häcksax efter att ha gått omkring och tänkt på Dolly Parton. Kan ju vara lill-pianisten som vuxit upp, och närt en oförlöst längtan till artisteriet. I vilket fall finns en del band mellan de olika historierna. Några av ledmotiven är ilskna hundar och andra otäcka djur, minnesluckor, (tids)förflyttningar och en far som kväser spirande författardrömmar.
Gyrðir Elíasson frammanar elegant mer eller mindre subtila kusligheter. Ibland blir man i och för sig lite trött på den där slutna världen och de återkommande utfallen mot Ondskan, men det får väl räknas som genregrepp. Med sina inledande hänvisningar till Strindberg och Spöksonaten, sätter samlingen som nu finns i översättning av John Swedenmark ändå tonen för en ganska så njutbar komposition.
