- Vi känner varandra sedan tidigare och när Anders Palmgren plötsligt en dag höll på att cykla på mig började vi prata. Vi stod där och diskuterade ett tag, och till slut hade vi enats om att göra en bok ihop. Jag skulle snacka och han skriva.
Den heter Oberoende är stark, vad blev det för slags bok?
- Det är en bok om aktuella samhällsfrågor. Om de funderingar som sysselsätter mig vid sidan av jobbet, om tankar jag vill dela med mig av. Ibland tvingas jag hålla föredrag, vilket jag tycker är jättejobbigt och trist, och då brukar jag bland annat prata om EU:s framtid och den höga ungdomsarbetslösheten. Nu finns mina tankar samlade i den här boken.
Varför tycker du det är jobbigt att hålla föredrag?
- Jag är väldigt noggrann. Vill inte stå och pladdra eller läsa innantill. Då tar det tid att förbereda sig. En del människor bara reser sig upp och talar inför en grupp ... det kan inte jag. Har aldrig kunnat.
Förväntades du inte kunna det som Volvochef?
- Jo, men då handlade det alltid om Volvo och saker som bolaget gjorde. Det var enklare. Inför bolagsstämmorna i Scandinavium – som alltid brukade vara en folkfest med flera tusen personer – förberedde jag mig väldigt noggrant. Jag visste exakt vad jag skulle säga.
Det är drygt 20 år sedan du lämnade jobbet som styrelseordförande för Volvo. Vad gör du idag?
- Jag arbetar främst för den internationella finansrådgivaren Rotschild.
Vad gör du där?
- Just nu försöker jag utveckla och sätta fart på den nordiska verksamheten. Den styrs från Sverige så därför bor jag nu omväxlande i Stockholm och London.
Har du lyckats?
- Förlåt..?
Har du satt fart på den nordiska verksamheten?
- (skratt) Ja, det får man nog säga. Nu går det riktigt bra.
Hur mycket jobbar du egentligen?
- Jag arbetar nog både lördag och söndag, så har det alltid varit.
Hur kommer det sig?
- Tja, jag är rastlös och tycker om att jobba med meningsfulla saker.
För tio år sedan släppte din dotter Cecilia Gyllenhammar (då von Krusenstjerna) sin uppmärksammade bok En spricka i kristallen. Den handlar om att växa upp i den göteborgska överklassen med en hård mamma och en ständigt frånvarande pappa. I våras sade du till Skavlan i SVT att du blev bestört av boken och kallade den för en nidbild. Hur var det att läsa den?
- Det vill jag inte kommentera.
Varför inte?
- Jag har bestämt mig för att inte ta upp rena familjeangelägenheter i pressen.
Men du var verkställande direktör för Volvo 1971-1983 och därefter styrelseordförande i tio år för Volvokoncernen, Sveriges då största företag. Hur påverkas man av sådan makt?
- Jag vet inte. Jag kallades "kejserlig" och beskrevs i flera år som "ett maktcentrum". Ja, i decennier rent av. Men det där är ju inget bestående. När jag avgick 1993 fanns plötsligt inget maktcentrum kvar. Det bara försvann. Säga vad man vill om dynastier som Wallenbergsfären, där finns i alla fall en långsiktighet och en uthållighet som andra bolag saknar.
Du lämnade ju Volvo under viss tumult i december 1993 då fusionen med Renault sprack. Strax därefter flyttade du till London. Hur ser din relation med Göteborg ut idag?
- Jag är där en gång om året. Annars har jag ingen relation med Göteborg.
Ingen alls?
- Nej, när jag lämnade Volvo fick jag överta ett litet kontor i det där höghuset nere vid Göta älvbron som ibland kallades för periskopet, och där satt jag. Då och då gick jag ner ensam till kafeterian och åt en smörgås, och vid något tillfälle hörde jag att en lustigkurre döpt om huset till Pehr i Skåpet, men ingen från Volvo eller Göteborgs kommun hörde av sig. I samma stund som jag lämnade Volvo blev det dödstyst.
Hur kändes det?
- Det kändes ... inget vidare. Är det här tacken, tänkte jag, efter alla år? Det var svårbegripligt. Jag skäms nästan å Göteborgs vägnar.
Varför tror du att det blev så?
- Ingen aning. Vad jag vet är att Volvo hade varit en av världens största bilkoncerner idag om affären med Renault, och Nissan inte att förglömma, hade gått igenom.
Och du hade varit kvar på Volvo?
- Jag hade i alla fall inte lämnat bolaget på det sättet.
Hur ser du på Volvos utveckling de senaste åren?
- Volvo har en stor plats i mitt hjärta och jag har alltid trott på bolaget. Därför tycker jag det var obegripligt, en skandal faktiskt, att sälja Volvo Personvagnar till Ford. Det visar på bristande framtidstro hos ledningen när man säljer den största verksamheten i hela koncernen.
Du svingar rätt hårt mot både Volvos chefer (Sören Gyll och Leif Johansson) och andra näringslivstoppar i din bok?
- Ja, jag är väldigt förvånad över hur lätt företagsledarna tjänar pengar idag. Och oroad. Avståndet mellan chefernas löner och de anställdas har vuxit alldeles för mycket.
Vad ångrar du själv mest under dina år på Volvo?
- Jag har förmodligen en lista med misstag som är längre än någon annan svensk företagsledare i historien, men jag har alltid stått upp för mina misstag och tagit mitt ansvar. Jag svalde det som blev fel och gick vidare.
Vad är du mest nöjd med då?
- Personalen. Och själva företaget. Dessutom har jag ett speciellt förhållande till Volvo 240. Det var den första bilen som var "min". Utseendemässigt påminde den om Volvo 140 – vi hade inte råd att utveckla en helt ny kaross – men bottenplattan var ny, och motorn och växellådan. Det blev en formidabel succé som vi fortsatte att tillverka i 18 år. Näst T-Forden är Volvo 240 den bilmodell i världen som varit längst i produktion.
Sedan följde väl 700-serien?
- Ja, och därefter 900-serien innan vi släppte den radikalt nya bilen 850, min sista modell, den som heter V70 idag (här mörknar PG Gyllenhammar i synen).
Du gillar inte att de bytte namn?
- Nej, vad fan döpte de om bilen för? De ville väl sudda ut mig, antar jag, men var fan fick de namnet ifrån? Volvo hade en lång tradition av sifferserier och plötsligt skulle de klåfingra dit ett V och S. Varför då? Vad betyder det ..?
Du ansågs som frispråkig när du ledde Volvo. Du valdes till Sveriges mest beundrade man vid åtta tillfällen och hade gott anseende hos arbetarna på Volvo. Är det viktigt som chef att man är omtyckt?
- Nej, men det är viktigt att man är respekterad. Och det blev jag för att jag ägnade så mycket tid åt de anställda och deras frågor. Vi lade om produktionen och jobbade hårt för att minska utbrändhet och tristess, och vi lyckades bra med det. Det har alltid varit viktiga frågor för mig.
Du fyller 80 i april nästa år. Hur tror du att ditt eftermäle kommer att se ut?
- (skratt) Det har jag inte ens funderat på.
FAKTA
Namn: Pehr Gustaf Gyllenhammar.
Född: 28 april 1935.
Uppväxt: Eklandagatan, Göteborg.
Familj: Brittiska hustrun Lee Wellton Croll, 40, samt barnen Cecilia, Charlotte, Oscar och Sophie
Bor: Stockholm och London.
Gör: Ansvarar för den internationella finansrådgivaren Rotschilds Nordensatsning.
Aktuell med: Oberoende är stark, ett boksamarbete med TV4-journalisten Anders Palmgren.
Bakgrund: Chef på Skandia 1965-70, verkställande direktör för Volvo 1971-83, styrelseordförande 1983-93. Därefter en lång rad av konsult- och styrelseuppdrag, bland annat för Storbritanniens största försäkringsbolag Aviva.
