Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/7

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Grönländska gäster till musiklägret Side by side

När musiklägret Side by side invigs på onsdagen ingår två speciella orkestrar i programmet. En med ungdomar från Grönland. En med unga som flytt till Sverige. Mannen bakom båda heter Ron David Alvarez.

Inugaarsuk Suersaq är tolv år och kommer från världens näst nordligaste by, Qaanaaq. Hon spelar fiol och berättar att hon tycker att det är ganska svårt men att hon verkligen tycker om musiken. I dag ska hon inviga ungdomslägret Side by side tillsammans med många andra unga, en av dem är Aziz Amiri, han är 14 år och kommer från Afghanistan. Han har varit i Sverige i åtta månader, går på Vättleskolan i Angered och tycker mycket om att spela fiol – och piano, det har han ett hemma. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I måndags, när Inugaarsuk kom till Sverige, vämde junisolen vänligt i trädgården hemma hos Camilla Sarner, verksamhetschef för El Sistema Sverige. Förväntan hängde tung i luften, snart skulle barnen från Grönland anlända, ganska trötta efter den långa och omständliga resan som började med helikopter från hemmaön och orten Uummannaq från Grönlands västsida. Till samma trädgård anlände också Peter Apelgren, snart barfota i värmen, för att måla med barnen. Hans konstprojekt från förra årets Side by side-läger ligger till grund för att finansiera resan för det grönländska sällskapet.

Och så kom Ron Davis Alvarez, utvecklingsledare för El Sistema, som åkte till Grönland 2011 och satte instrument i händerna på de föräldralösa barnen på barnhemmet Childrens Home i Uumannaq och lärde dem både att spela och hur mycket musik kan betyda. Kanske är den här stunden mest av allt hans förtjänst. 
Klart är att när de alla, barn och ungdomar, deras tolkar, ett filmteam samt barnhemmets chef, den färgstarka kulturprofilen Ann Andreasen, faktiskt samlats, druckit lite saft och försökt hänga med i turerna kring att de nu stod i en villaträdgård i Göteborg, så landade Ron Davis Alvarez ord tyngst i hjärtat: "Att se er alla här är en dröm för mig. Ni är min familj."
- Jag höll på att börja gråta, det är så underbart att ha dem här, säger han och berättar om hur han, som knappt aldrig sett snö kom till Grönland och ett helt annat sätt att leva. Där skulle han bygga upp en El Sistema-verksamhet och stannade först i tre månader, men återvände ganska snart för att i stället stanna i tre år. Nu har arbetet tagits över av Sofia Carolina Hernandez Mejia från Venezuela, som också gästar Göteborg tillsammans med barnen den här veckan. 
- Hon har gift sig på Grönland så hon kommer att stanna kvar, berättar Ron och ser påtagligt nöjd ut.

En dag senare leder han repetitionsarbetet på Artisten och i orkestern framför honom sitter ungdomarna från Grönland som just ätit frukost och Aziz Amiri och hans kamrater i The Dream orchestra, Alvarez senaste projekt. 

The Dream orchestra, består just nu av ett ett tiotal tonåriga killar som kommit till Sverige från länder som Syrien, Afghanistan, Somalia, Albanien och Rumänien.
- Förra året började jag tänka på att jag ville starta en orkester som skulle vara en förebild för många andra, jag tog kontakt med flyktingförläggningen i Frillesås och med Vättleskolan i Angered. Det här blir deras första konsert. De talar inte samma språk men det spelar ingen roll, inte heller att de spelat så kort tid. För mig är musik en känsla och vi vill använda musik som ett verktyg för integration.

Ron Davis Alvarez kämpar inlevelsefullt och vänligt för att få alla att spela i samma ton, samma takt. "Ni som kan lite mer, hjälp era kamrater!" Han får alla att skratta när han beskriver hur stillsamt de ska spela i inledningen på Ode to joy: "Ni ska spela som om ni gick uppe i himlen!" och sedan i tredje omtaget ska det vara "galet starkt!".

Inugaarsuk Suersaq sitter längst bak i sin stämma, fingrarna flyger över strängarna, det låter starkt och fint. Hon ler lite åt 30-åringen från Venezuela längst fram som gestikulerar så stort. Möjligtvis funderar hon också lite på den där barfotade konstnären de mötte i en varm trädgård dagen innan. I dag inviger de lägret tillsammans.