Bildprojektet ”Västkusten förr” – ett samarbete mellan Stampen Media och västsvenska museer – fortsätter. I dag står fisk och skaldjur på menyn.
Tonfisken - makrillens tjocka släkting
Tonfisken var relativt vanlig i svenska vatten fram till 1950-talet, men denna magnifika fångst i juli 1916 var trots allt något utöver det normala och rapporterades även i rikspressen. Tonfisken – som i princip är en enormt stor makrill – blir ofta två meter lång. Enstaka exemplar kan bli tre meter.
Falkenbergslax i håven
Fiskerikonsulent Jesper Sörensen har två laxar i håven denna novemberdag 1935 när Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidnings reportageteam besöker Falkenbergs laxodlingsanstalt. Den lite kryptiska rubriken ”Hos Halmstadslaxen i Falkenberg” kan antas vara en blinkning till krogvana läsare. ”Halmstadslax” var en vanlig beteckning på dåtidens restaurangmenyer.
Det långa reportaget inleds i ett nästan dystopiskt stämningsläge: ”Sedan länge svunnen är den tid då Nissan vimlade av lax. Nu har de halländska industrierna grumlat vattnen och Halmstadslaxen har blivit en alltmer exklusiv delikatess. Men det finns hopp. Detta hopp personifieras av fiskerikonsulenten Jesper Sörensen och Falkenbergs laxodlingsanstalt.”
Reportaget fortsätter:
”Hr Sörensen är fiskerikonsulent och specialist på laxodling. Han har uppsikten över den odlingsanstalt som Falkenbergs stad till fiskets skydd och laxens bestånd anlagt vid Hertingsforsen i Ätran. Där regerar han över de mer eller mindre livade laxarna och sörjer genom vetenskapligt utstuderade metoder för att deras nativitet inte sjunker utan om möjligt stiger år efter år. ”
Texten är signerad ”C.K.”. Skribenten kan alltså antas vara GHT:s stjärnreporter och tecknare Claes Krantz. För 2000-talets läsare är Claes Krantz böcker om västkusten ett oumbärligt fönster till den första halvan av 1900-talet.
Det långa reportaget inleds i ett nästan dystopiskt stämningsläge: ”Sedan länge svunnen är den tid då Nissan vimlade av lax. Nu har de halländska industrierna grumlat vattnen och Halmstadslaxen har blivit en alltmer exklusiv delikatess. Men det finns hopp. Detta hopp personifieras av fiskerikonsulenten Jesper Sörensen och Falkenbergs laxodlingsanstalt.”
Reportaget fortsätter:
”Hr Sörensen är fiskerikonsulent och specialist på laxodling. Han har uppsikten över den odlingsanstalt som Falkenbergs stad till fiskets skydd och laxens bestånd anlagt vid Hertingsforsen i Ätran. Där regerar han över de mer eller mindre livade laxarna och sörjer genom vetenskapligt utstuderade metoder för att deras nativitet inte sjunker utan om möjligt stiger år efter år. ”
Texten är signerad ”C.K.”. Skribenten kan alltså antas vara GHT:s stjärnreporter och tecknare Claes Krantz. För 2000-talets läsare är Claes Krantz böcker om västkusten ett oumbärligt fönster till den första halvan av 1900-talet.
Krabba eller krabbtaska?
”Bohuslän. Gemytlig fiskhandlare med krabbor.” lyder den aningen vaga beskrivningen på detta vykort som kan ha postats någon gång på 1940-talet. Tack vare kompletterande information från museiarkiven vet vi numera att det är Fridolf Tobin från Käringön. Han var snarare fiskare än fiskhandlare – en inte oviktig distinktion. Dessutom är det inte troligt att han själv skulle beteckna denna fångst som ”krabbor”. Den korrekta – och möjligen mindre aptitretande – beteckningen på det som i krogmiljö serveras under namnet ”krabba” är krabbtaska.
Den obändiga ålen
Ålen har inte alls samma sägenomspunna ställning i Bohuslän som på många andra ställen. De berättelser som traderas muntligt genom generationerna handlar snarare om enorma hälleflundror eller sillstim som var så täta att en åra kunde bli stående. Men det hindrar ju inte att en sprattlig och hal ål alltid är lika rolig. Här är det en pojke i Strömstad som har upptäckt ålens obändiga egenskaper. Bilden togs för ett badreportage i tidningen GT i juli 1956.
Den oväntade gäddan
Sötvattensfiskar är ovanliga fotografiska motiv på Västkusten. Men här syn ett undantag. I januari 1955 poserade herr Algot Svanberg, Uddevalla, med en praktgädda. Notisen om gäddan står inte att finna i de digitala tidningsarkiven. Samma månad – närmare bestämt den 19 januari 1955 – nämndes dock Algot Svanberg i en kungörelse i Göteborgs-Handels- och Sjöfarts-Tidning. Det var länsstyrelsen som meddelade att Algot Svanberg, Lagmansgatan i Uddevalla, ansökt om tillstånd att använda en lastbil med en kapacitet på fem ton. Även om den landade gäddan på fotografiet var tung och präktig får man väl utgå från att det saknas samband mellan de två olika spår som Algot Svanberg lämnat i arkiven under januari 1955.
Sillsaltare i Marstrand
Personalen vid Lyckans salteri i Marstrand år 1890. Bilden är tagen mitt i den senaste stora sillperioden. Marstrand, som under tidigare perioder varit ett slags centralort för sillfisket, hade inte längre samma stora betydelse. Insaltningen är en urgammal konserveringsmetod, utförd på i princip samma sätt i hundratals år: ett lager sill, ett lager salt, ett lager sill, ett lager salt …
GP Göteborgiana
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
”Västkusten förr” – ett samarbete mellan museer och medier
”Västkusten förr” är ett stort samarbetsprojekt som berättar Västkustens historia och historier – från Strömstad till Laholm – med hjälp av fotografier från musei- och pressarkiven. Tyngdpunkten ligger på fotografiskt material från perioden 1870-1970.
I ”Västkusten förr” ingår Stampen Media, Bohusläns museum, Göteborgs stadsmuseum, Hallands länsmuseer, Bokförlaget Max Ström och engagerade privatpersoner.
Resultaten från ”Västkusten förr” presenteras fortlöpande i Stampen Medias tidningar. För projektets senare skede planeras bland annat bokutgivning och museiutställningar.
