Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Gest | One day when we were young och Constellations av Nick Payne

Tillsammans utgör One day when we were young och Constellations en vacker och nätt diptyk, skriver Mikaela Blomqvist om Gests bägge skandinaviska premiärer.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Teater

Teater

Gest

One day when we were young och Constellations av Nick Payne

Regi: Jennifer Tang

Medverkande: Gary Whitaker, Claire Cordier

Spelas t o m 9/5

Nick Paynes pjäser One day when we were young och Constellations har flera beröringspunkter, och när de nu får skandinavisk premiär i uppsättning av Gest har de ännu fler: båda pjäserna regisseras av Jennifer Tang och de två pjäsernas två olika kärlekspar spelas båda av Gary Whitaker och Claire Cordier.

Upplägget är smart. One day when we were young består av tre scener där kärleksparet Violet och Leonard möts. Först som blyga tonåringar för att tillbringa en natt ihop innan Leonard skall ut i krig, sedan igen efter att två decennier har passerat, men inget har gått som planerat. Och sedan för en sista uppgörelse efter ytterligare tre decennier. Whitaker och Cordier är imponerande trovärdiga både som livliga ungdomar och knotande åldringar och Tang balanserar pjäsens sentimentalitet fint. För det som inleds som en trivselkomedi utvecklas strax till en sorglig historia.

Det gäller också Constellations, där vi får följa paret Marianne och Roland. Även här spelar tiden en avgörande roll: pjäsen består av ett antal omtagningar, där scenerna upprepas med små men avgörande variationer. Marianne stöter på Roland men han är redan gift. Marianne stöter på Roland men han är inte intresserad. Marianne stöter på Roland och de blir ihop. Så berättar Constellations ett antal möjliga historier snarare än en enda, och avtäcker samtidigt språkets och våra relationers klichéer, liksom varje stunds på en gång ändlösa och ändliga möjligheter.

Det är förstås en pjäs som också kräver ett stort mått av variation i skådespeleriet men Cordier och Whitaker förmår ge nytt liv åt replikerna, även när vi får höra dem en tredje eller fjärde gång. Tillsammans utgör One day when we were young och Constellations en vacker och nätt diptyk: om kärlek, om öde och livets obönhörliga oförutsägbarhet.