Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ger ett splittrat intryck

Melissa Auf Der Maurs tid i Hole och Smashing Pumpkins har inte automatiskt gjort henen till en stark frontfigur. Konserten ger ett splittrat intryck och rösten låter bitvis stolpig.
HÅRDROCK
Bäst: The Key, som visar att de har något extra.
Sämst: Filmen, förutom basen som högst troligen är av MADM själv.
Publik: Knappt 200.
MELISSA AUF DER MAUR
Brewhouse, lördag
**
Filmen som MADM bjuder som förrätt ska inte uppta hela recensionen men den är lång, påkostad, symbolmättad och fullständigt förvirrande. Kan representera människans skövlingar av naturen med inslag av vikingar. Eller så är det en ny slags hårdrocksestetik med splattermassaker på träd.
Konserten ger lika splittrat intryck, fast börjar sämre och klarnar sen, i motsats till filmen. Melissa Auf Der Maurs tid i Hole och Smashing Pumpkins har inte automatiskt lett till att hon är en lika stark frontfigur. Visst har hon rösten, säkerheten och energin, men sättet att sjunga är ofta stolpigt och när tekniken strular och bandet inte hittar rätt i låtarna är det nära att kapsejsa. Mitt i alltihopa sjunger hon om pirater, hedningar och mörka krafter vilket jag har svårt att få ihop med resten av musiken.
Men med charm och rutin rätas konserten upp konserten och The key och Taste you svider skönt i öronen med en vägg av gitarrer. Stundtals är det rent av grymt: maniskt mangel och det berömda trakterandet av basen som fått folkhav att bölja. En slags legering av metal och rock musik.
MADM annonserar också glatt att konserten är en av få i Norden för att öva upp de nya låtarna som kommer på album i vår. Det är förvisso ärligt, men nej, det ger bara konserten en fadd eftersmak. Nog för att det var ett mer ovanligt möte med en liten klubbspelning, men man anar att man går miste om något riktigt vässat.
VIVECA BLADH

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.