Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Gabriel Byström: Hur är tillståndet för mänskliga rättigheter?

Hur är tillståndet för mänskliga rättigheter runtom i världen? I veckan kom Human Rights Watchs årsrapport. Gabriel Byström skriver om en viktig genomgång.

I veckan dök det upp 682 tättskrivna sidor i veckan från människorättsorganisationen Human Rights Watch. En sammanställning över tillståndet i världen, en blick på året som gått. Det finns skäl att stanna vid några av de saker som tas upp.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Störst fokus hamnar med självklarhet på situationen i Syrien. Human Rights Watchs chef Kenneth Roth konstaterar dystert att ”Slakten av civila framkallade global skräck och ilska, men inte tillräckligt för att övertyga världens ledare att utöva de påtryckningar som behövs för att stoppa den”.

För närvarande pågår en stor fredskonferens i Genève, trycket har alldeles uppenbart ökat på de stridande parterna. Samtidigt är läget fastlåst. Knappt hade konferensdeltagarna hunnit slå sig ner i onsdags innan den syriska regimen anklagade västvärlden för stöd till terrorism. Oppositionen svarade med att jämföra regimen med nazister.

Klart är att den syriska regimen genomfört aktioner som både i omfattning och metod trotsar mycket av den grymhet världen sett de senaste decennierna. En annan rapport pekar på att åtminstone 11 000 fångar systematiskt torterats och därefter avrättats i syriska fängelser sedan upprorets start. Rapportförfattarna har fått ta del av 55 000 bilder på svårt torterade kroppar. Bildmaterialet har smugglats ut av en regimavhoppare vars arbete de senaste åren bestått av att fotografera döda och lemlästade kroppar. Till slut fick han nog och lämnade landet. I rapporten som släpptes i veckan konstateras att syftet med fotograferingen var att ”säkerställa att ingen släppts fri av säkerhetsstyrkorna” och att bekräfta för regimen ”att avrättningar verkligen hade ägt rum”.

Så fungerar en despoti som slåss för sitt liv. Den syriske presidenten Bashar al-Assad vet alltför väl vad som hänt hans forna kolleger i Libyen och Egypten.

Human Rights Watch är en människorättsorganisation som grundades i slutet av 70-talet. Huvudkontoret finns i New York med bortåt 300 medarbetare. Jurister, journalister, människorättsaktivister. Kontinuerligt följer organisationen utvecklingen i världens länder inom de områden som är i fokus. I grunden mänskliga rättigheter, tryck- och yttrandefrihetsfrågor.

Human Rights Watch finansieras via donationer, en av de största bidragsgivarna är finansmannen George Soros som skjuter till runt 70 miljoner kronor om året under en tioårsperiod.

Givetvis finns det kritik mot organisationen. Inte minst från de regeringar som hamnar i fokus. Under rättegången mot Johan Persson och Martin Schibbye i Etiopien hösten 2011 gick den etiopiska regeringen till våldsamt angrepp mot HRW via den regimtrogna tidningen The Ethiopian Herald. HRW kallades för ett ”neoliberalt propagandavapen för väst”. Här har också funnits kritik för att organisationen varit alltför kritisk mot Israel i Mellanösternkonflikten samt suttit i knäet på den amerikanska administrationen.

Det är nu inte särskilt märkligt. Att bedriva granskning av hur världens stater lever upp till sina människorättsliga åtaganden leder ofelbart till kritik från dem som kritiseras. Särskilt om det handlar om stater där demokratin satts på undantag.

HRW:s årsgenomgång pekar på en viktig tendens som är svår att komma åt. Trots att det hålls val i många auktoritärt styrda länder är avståndet till riktig demokrati stort. Det är lätt att styra valresultat. Lätt att strypa möjligheterna för en opposition att komma till tals, att skapa riktig debatt med många deltagare. Utåt sett går det att argumentera för att det visst finns demokrati, men i verkligheten är det demokratiska underskottet omfattande. Som i Etiopien där utvecklingen sedan den förre premiärministern Meles Zenawis död i augusti 2012 fortsatt gå åt fel håll med tystade regimkritiker, en nedsläckt fri press och stenhård repression med stöd av den beryktade antiterrorlagstiftningen.

Bland mycket annat diskuteras också den accentuerade övervakningen och dess konsekvenser. HRW konstaterar att vi lever i "övervakningens guldålder", vilket är ett understatement. Den enskildes utsatthet och integritet betyder som bekant mycket lite när ofattbara mängder information hämtas in och lagras för eventuellt framtida behov. Kunskapen om denna utbredda verksamhet härrör i stor utsträckning från de dokument Edward Snowden läckt. Konsekvenserna för ansvariga politiker och tjänstemän är hittills obefintliga. Inte minst därför att den amerikanska lagstiftningen i hög utsträckning öppnar för informationsinhämtningen. De så kallade metadata som lagras av exempelvis NSA (datum, tid, plats, avsändare och mottagare) regleras av ett annat lagrum än för det som sägs eller skrivs i ett samtal, och har därmed ett ännu svagare juridiskt skydd.

Nu ska det tack och lov bli ändring på detta. I veckan bestämdes det att den svenske utrikesministern Carl Bildt ska utreda internets framtid. Tanken är att ”hitta något nytt som bevarar dynamiken och friheten, och skapar lite större legitimitet”, som Bildt konstaterade i en intervju med Expressen.

Det är naturligtvis stor humor att just Bildt ska leda denna utredning. Samme Bildt som ännu inte yppat ett enda kritiskt ord om NSA:s nära förbindelser med de svenska signalspanarna i FRA. Samme Bildt som tjänade miljoner på sitt engagemang hos oljebröderna Lundin som just nu utreds för eventuellt folkrättsbrott av Internationella åklagarkammaren.

Sannolikheten för att Carl Bildt och hans medutredare på allvar kommer att göra något för att försöka minska möjligheterna till övervakning och bevara "dynamiken och friheten" på internet får betraktas som försumbar.

ÄMNET

Människorättsorganisationen Human Rights Watchs årsrapport som kom i veckan och där situationen i världens länder diskuteras.

SKRIBENTEN

Gabriel Byström är kulturchef. Skrev senast om Dawit Isaak med anledning av att han suttit fängslad i Eritrea i 4 500 dagar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.