Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Zerjon Abebe valde dansen före ett liv som ingenjör.

Göteborgsdansaren Zerjon vill förändra

Zerjon Abebe är dansaren och koreografen som lärde sig popping och locking innan orden fanns. Han har stått på Göteborgsoperans scen och vunnit ett av Sveriges finaste koreografipris, men tycker att personligt uttryck är viktigare än teknik.

Det är tidigt 90-tal. En 12-årig pojke står i kön till Husby-diskot i Stockholm tillsammans med sina bröder och kompisar. Han är spänd över att få komma in och visa upp dansstegen som han har övat in under veckan.

Killarna kommer in, ur högtalarna dundrar MC Hammer och pojken springer ivrigt ut på dansgolvet, drar stegen som han lärt sig från MTV, och vinner cd-skivan; det eftertraktade förstapriset.

Spola fram tio år. Den lille pojken, som heter Zerjon Abebe, har vuxit upp och pluggar till dataingenjör på Chalmers i Göteborg. Han står i en annan kö utanför en av klubbarna på Avenyn. Men här får han inte komma in.

– Jag kan inte förklara den känslan. Du ser andra gå förbi dig i kön och du vet att du nekas på grund av ditt utseende, säger Zerjon Abebe.

– Under min första tid i Göteborg var vissa av de där ställena riktigt hemska, och de skyllde alltid på våra kläder, säger han.

Därför får eleverna ha på sig precis vad de vill på Zerjon Abebes dansskola Twisted feet som han startade 2007 tillsammans med danspartnern Nina Kollbrunner och kollegorna Tony och Denny Hultén.

– Det handlar om att känna sig accepterad, du kommer precis som du är, säger han.

– Inom streetdans finns det något som kallas originalitet; det bästa du kan vara är dig själv.

Ytterligare tio år har gått sedan Zerjon Abebe stod i kö till klubbarna. Sedan dess har han lämnat ingenjörsutbildningen, varit med och startat ett danskompani och en dansskola, och förra året tilldelades han Birgit Cullberg-stipendiet på 100 000 kronor.

Men det började som sagt framför tv:n i Rinkeby där Zerjon Abebe växte upp. Under veckorna stannade han hemma, skötte sina läxor och räknade matte. Men varje helg tillbringades på diskot.

– Varje vecka kom det nya steg och vi lärde oss allihop. Det är de stegen som i dag kallas popping och locking och lärs ut på dansskolor.

Zerjon Abebe visar vägen upp till andra våningen på dansskolan som ligger mitt i ett industriområde i Mölndal. Trots den tidiga timmen är det är ändå rörelse i korridorerna; i köket värmer någon mat och i en av danssalarna sitter några ungdomar i ring och pratar.

Zerjon Abebe stannar till i en av danssalarna där en diskokula hänger från taket, och stora färgade strålkastare är riktade mot dansgolvet.

– Du ser, det är precis som att vara på en klubb, det är den känslan vi vill skapa. Här ska du känna dig delaktig men det handlar om en delaktighet som bygger på att du är välkommen som du är, inte som du borde vara, säger han.

Under studietiden på Chalmers undervisade Zerjon Abebe i streetdans vid sidan av. Men snart lockade dansen mer än skolan.

– Jag stod inför ett vägskäl och kunde antingen välja att göra det mina föräldrar ville och bli ingenjör, eller att dansa, säger han.

Det blev dansen. Zerjon Abebe hoppade av utbildningen och började ta danslektioner.

– Jag tränade alla dansstilar som fanns: jazz, balett, modernt och så vidare. Jag ville utvecklas så mycket som möjligt, säger han.

– Min farsas motto var att aldrig göra någonting halvdant. När han sa åt mig att diska sa han "om du ska diska så diska allt eller ingenting". Så skulle jag satsa på dansen, skulle jag göra det fullt ut.

Zerjon Abebe utvecklades fort och 2004 startade han danskompaniet Twisted feet tillsammans med några kompisar. 2011 blev de ombedda att uppträda på en dansgala på Göteborgsoperan tillsammans med ett par andra danskompanier.

Uppträdandet gick bra och året efter blev de inbjudna att komma tillbaka. Den här gången ville Zerjon Abebe göra en egen föreställning. Men svaret blev nej.

– På den tiden var Göteborgoperan som en isolerad ö, vi ville förändra det, säger Zerjon Abebe.

Och tre månader senare fick han ett telefonsamtal. Operan hade ångrat sig och ville låta Twisted feet göra en uppsättning. Därmed blev Wall Street, som gick upp 2012, den första streetdansföreställningen någonsin på en operascen i Sverige.

– Men för oss räckte det inte bara med att vi hade kommit in, vi ville ändra människors inställning också, säger Zerjon Abebe och berättar att Wall Street tog upp ämnen som utanförskap och okunskap.

– Det var mitt under den arabiska våren och occupy-rörelsen i USA så vi bestämde oss för att göra en föreställning om att bryta ner murar, säger han.

Plötsligt hoppar Zerjon Abebe upp ur stolen. Han berättar om vad det egentligen betydde att han fick stå på operans scen, om vikten av förebilder.

– Det gäller att du ser någon som tar det första steget och bryter mark, säger han och förklarar hur lätt det kan bli att någon hamnar snett.

– Det är som den där klubben. När du inte kommer in börjar du ifrågasätta vad du har där att göra, och sedan ifrågasätter du vad du har i samhället att göra. Det för du sedan vidare till dina småsyskon i förorten och det är så utanförskap skapas, säger han.

Samhällsengagemanget har följt Zerjon Abebe hela livet, ända sedan han som barn satt vid köksbordet och diskuterade politik med sin pappa som var politisk flykting från Etiopien. Men första gången han insåg att dansen kunde vara ett sätt att prata om samhällsproblem var med Twisteds feets föreställning Cinderella – i skuggan av skon som de gjorde tillsammans med dramatikern Manuel Cubas.

Dansarna hade streetskor på sig, och istället för den traditionella askungesagan blev det en berättelse om att stängas ute från samhället på grund av fel skor.

– Det var först då jag insåg att dansen inte bara är ett uttryck för glädje utan kan berätta något mer, säger han.

I år blev Twisted feet Stora teaterns första Artist in residence, vilket innebär att teatern och danskompaniet inledde ett längre konstnärligt samarbete. I höst sätter kompaniet upp föreställningen 5 degrees, om hållbarhet och klimathotet.

– Vi har kombinerat dans med vetenskap och vill inspirera människor att börja tänka på ett nytt sätt kring miljön.

Zerjon Abebe håller stadig ögonkontakt, pratar fort och spricker ofta upp i ett stort leende. Särskilt när han pratar om dansen som förenande kraft, som ett sätt att bryta barriärer och nå ut till människor.

– En gammal amerikansk hiphopare berättade för mig att även i de tuffaste områdena i New York, när kriminaliteten var som högst, så rörde man inte dansarna utan de fick röra sig fritt mellan kvarteren, säger han

Och Zerjon Abebe menar att dansens största styrka är att alla har en relation till den.

– Dans är så avväpnande. Alla har ett behov av att dansa även om du gör det hemma i sovrummet när ingen ser. Det är något instinktivt. Dans öppnar upp människor.

Fakta: Zerjon Abebe

Ålder: 38 år.

Bor: Göteborg.

Dansar: Jazz, balett, modern, streetdans, kizumba, salsa, bachata.

Aktuell: Med föreställningen 5 Degrees på på Stora Teatern i Göteborg, premiär 24/9.

Fakta: Twisted feet

2004: Streetdanskompaniet Twisted feet startar. Föreställningar på Backa teater, Pustervik och Göteborgsoperan.

2007: Dansskolan Twisted feet dance academy startar. Vunnit Sveriges bästa dansskola i två år samt andra plats i Talang 2014.

2014: Communtiy X. Regionalt projekt för att skapa mötesplats för dansintresserade.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.