Göteborgs Symfonikers nye chefdirigent: "Vi ska erövra världen"

Santtu-Matias Rouvali är något nyvaken när vi möter honom vid hans hotell på Avenyn. Med cigaretten i högsta hugg leder han oss upp mot Göteborgs konserthus, och berättar att han ser fram emot att utforska staden.

– Just nu går jag bara Avenyn upp och ner, mellan konserthuset och hotellet. Men i dag ska jag kolla på en lägenhet, så att jag kan tillbringa mer tid här, säger han.

I år stannar han i Göteborg i fem veckor, men kommande år ska det bli minst tio veckor, förklarar han. Hittills har han hunnit göra 17 konserter med Göteborgs Symfoniker, så konserthuset är han väl bekant med.

– Det är ett bra konserthus, men det är inte det lättaste att spela i. Ljudet studsar så ibland uppstår det ett eko som kan vara störande. Men vi håller på att se över hur vi kan förbättra det, säger han, medan vi rör oss in mot scenen i konserthuset.

Santtu-Matias Rouvali slår sig ned på scenkanten och förklarar att han är mycket imponerad av orkestern, som han beskriver som extremt vältränade musiker med en ovanligt bred repertoar.

– Alla använder riktiga kvalitetsinstrument, och kan så mycket. De är särskilt skickliga på skandinavisk musik. De kan till exempel Sibelius bättre än många finska orkestrar, säger han.

Lyssnar inte på musik hemma

För Santtu-Matias Rouvali började resan tillsammans med föräldrarna, hemma i Finland. Båda föräldrarna spelade i symfoniorkestern i Lahti, och som barn fick han följa med på repetitioner och se hur allt gick till. Tidigt fastnade han för slagverk. Han beskriver den mäktiga känslan att som liten pojke se på när orkesterns timpanist slog på sina stora pukor. Efter det blev han slagverkare, och som tonåring spelade han även i flera rock- och jazzband, då som trummis.

– Det var alla möjliga band. Jag lyssnar fortfarande mycket på andra sorters musik. Det är nog det jag lyssnar mest på, säger han.

Men när han är hemma i Finland lyssnar han inte alls på musik, förklarar han. Då behöver han vila sina öron, och ägnar sig i stället åt skogsarbete och jakt. Dessutom är han en stor bastuentusiast. Hemma på gården i Finland har han hela tre stycken. En elektrisk bastu, en ångbastu och en vanlig bastu i trä.

– Jag hade tänkt bygga en här också, bredvid logen i konserthuset. Och så ska jag ha ett av mina älghuvuden hängandes över dörren, säger han med ett skratt.

Kärleken till jakten tror han kan bero på att det finns likheter mellan jakten och musiken.

– Precis innan du trycker av. Då är det som att du bara väntar på smällen, som att du redan kan känna den. Så är det med musiken också, när allt byggs upp inför ett klimax, förklarar han.

För många klyschor

Santtu-Matias Rouvali tycker att det finns många klyschiga föreställningar om hur finnar, och skandinaver i allmänhet ska vara. Kanske lever han ändå till viss del upp till dem, där han sitter i bastun, vid sitt hus i skogen.

– Det ligger ju lite sanning i det. Det intressanta är att det märks på musiken. Vi bär historien med oss. Vi har ju tillhört både Sverige och Ryssland, så de influenserna har vi. Och den där finska melankolin finns där i musiken, säger han.

Vi går förbi en rad skulpturer inne i konserthuset. Han stannar till vid en byst av den tidigare chefdirigenten Neeme Järvi. Intill står även en mindre staty av dirigenten och mentorn Leif Segerstam, som tillsammans med Hannu Lintu är en av Santtu-Matias Rouvalis stora influenser.

– De var mina lärare, så det är klart att de har påverkat mig mycket, säger han.

Santtu-Matias Rouvali är endast 31 år gammal, och är även chefdirigent för Filharmoniska orkestern i Tammerfors. Han har många gånger fått frågan om hur det är att dirigera en orkester med så många erfarna musiker när man är så ung. Men själv tycker han att ålder är oväsentligt.

– Det spelar ingen roll. Jag gör mitt jobb på mitt sätt. Jag tror att de flesta tycker att mina tolkningar av verken känns uppfriskande. Det gäller att försöka få folk att tro på en.

Men han förklarar att han försöker att inte gå fram allt för hårt. Som ung dirigent kan du vara talangfull, men du har fortfarande mycket kvar att lära, menar han. Just därför tror han att kombinationen av honom själv och de erfarna Göteborgssymfonikerna kommer att fungera bra. En av hans styrkor som dirigent är att han arbetar med musikerna som ett lag, och på så vis blir det också en god stämning inom orkestern.

– Det är ganska lätt här, för människorna är så vänliga. Så är det verkligen inte överallt. Men visst kan jag vara mer bossig om det behövs, säger han.

"Det finns en given hierarki inom en orkester"

Han förklarar att det ibland kan vara svårt att avgöra hur mycket kompis man bör vara med musikerna. Trots allt är han ju deras chef, och alla andra chefdirigenter har inte samma inställning som han själv. Det är ett roligt jobb, men det kan också vara ett ensamt jobb.

– Det finns ju en given hierarki inom en orkester, och det måste det göra. Men jag tror att jag har hittat en balans, säger han.

Han beskriver sig själv som en social och utåtriktad person som har nära till sina känslor.

– Jag gillar att umgås med andra människor, så jag är ingen enstöring på det viset. Men ibland är det en del av jobbet.

Inför sin kommande fyraårsperiod som chefdirigent för Göteborgs Symfoniker har Santtu-Matias Rouvali gott om idéer, och tillsammans med övriga i ledningen har han redan börjat skissa på konsertprogram för flera år framåt. Dessutom säger han att han vill försöka att göra orkesterns musik tillgänglig för fler människor.

– Det är lätt att tro att det är musik som är till för rika och välutbildade personer. Men jag är övertygad om att alla kan njuta av den. Det gäller bara att få människor att hitta hit. De flesta uppskattar ju klassisk musik när den hörs i filmer till exempel, så det är ju en fråga om sammanhang. Och man måste inte heller förstå musiken för att uppskatta den, säger han.

"Premiär" på Kulturkalaset

Hans första konsert som chefdirigent för Göteborgs Symfoniker kommer också att vara lite speciell. Orkestern ska nämligen spela tillsammans med rockgruppen Weeping Willows på Kulturkalaset.

– Det är kanske inte en jättestor utmaning för oss, rent musikaliskt, men det är ju lite speciellt och vi får anpassa oss efter hur de spelar. Jag tror också det kan locka personer som annars inte lyssnar på oss, säger han.

Santtu-Matias Rouvali har dirigerat symfoniorkestrar världen över, och arbetet innebär ett ständigt resande. För många personer låter det kanske som en dröm, men när man som Santtu-Matias Rouvali har en treårig son och inte heller tycker om att resa, så blir det stundtals tungt.

– Jag är ingen stadsmänniska heller. Det är därför som jag bor på landet. Men jag har goda vänner överallt och älskar mitt jobb, så det är på gott och ont, säger han.

Sonen är än så länge för ung för att få följa med på jobbet, men i framtiden kommer han att få en introduktion, likt den han själv fick som barn.

– Just nu reser jag mestadels ensam. Men när han blir äldre kan han få följa med.

Är lycklig med tillvaron

Santtu-Matias Rouvali tittar upp på en av väggarna inne i konserthuset. På väggen hänger fotografier av de tidigare chefdirigenterna. Snart hänger hans eget foto där på väggen, när han inlett sitt arbete som den femtonde chefdirigenten i ordningen.

Han säger att han inte har någon tydlig framtidsplan i livet. Han tar det som det kommer. Just nu är han är han lycklig med tillvaron som den är.

– Jag sätter inte upp några mål. Jag väntar och ser vad livet för med sig, helt enkelt.

Däremot har Santtu-Matias Rouvali gjort upp en tydlig plan med sin tid som chefdirigent. Han förklarar att han vill bli kvar i Göteborg i många år, och inom fyra år ska Göteborgs Symfoniker vara bland de fem bästa symfoniorkestrarna som finns.

– Vi ska erövra världen tillsammans, säger han.

Jacob Snobohm