Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Göteborgs stadsteater sätter upp pjäs om Stampen

Gertrud Larsson beskriver den som "En svart komedi med övernaturliga inslag"

Pjäsen Tidningshuset som Gud glömde får premiär på Stadsteaterns studio 23 september. I rollerna syns bland andra Victoria Olmarker som Peter Hjörne och Lisa Lindgren som Tomas Brunegård. Sven-Åke Gustavsson spelar Peters farfar Harry Hjörne.
Sedan kommer det att dyka upp en del arga frilansare också, lovar Gertrud Larsson.

Efter verkliga händelser

Inspiration till pjäsen har hon hämtat från de senaste årens händelser på Göteborgs-Posten och inom Stampen, en av Sveriges största mediekoncerner, som förra året efter en rad dåliga affärer tvingades till en så kallad företagsrekonstruktion.

Gertrud Larsson beskriver pjäsen som en svart komedi med övernaturliga inslag. 
– Jag reagerade på hur det ens var möjligt för GP:s ägare Peter Hjörne & co att plocka ut så stora vinster och bonusar som de gjorde medan det gick så dåligt ekonomiskt. Här finns obetalbara ingredienser för en satiriker: lillebrorskomplex och storhetsvansinne i skön förening. Och så denna bromance mellan Peter Hjörne och dåvarande koncernchefen för Stampen Tomas Brunegård. Den senare en person som har ett förflutet som hamburgerdirektör och dessutom är pingstvän.
 

Ser du det som en bromance?
– Jomen...de verkar ju ha haft en väldigt tät kontakt i alla fall. När Stampen expanderade som mest var det väldigt mycket de två, Peter Hjörne som huvudägare och Tomas Brunegård som VD, som var i farten. Det är väl i och för sig ganska vanligt, att män håller varandra om ryggen och jobbar tätt ihop, men... De är ganska olika också, så jag har funderat på hur de möttes. De är helt enkelt två tacksamma karaktärer, och för berättelsen mycket centrala, så jag fokuserar på dem.
 

Hur tror du att de kommer att reagera?
– Vi får väl hoppas att de har förmågan att kunna skratta åt sig själva. Peter Hjörne säger sig ju värna om konsten, kulturen och yttrandefriheten - så han kanske rentav blir smickrad?
 

Staten har efterskänkt drygt 700 miljoner och många frilansare har förlorat pengar. Var det självklart med en komedi?
– Det brukar bli det när jag skriver, men det hade ju lika gärna kunnat bli en tragedi. 

Peter Hjörne: "Det låter som en soppa"

Peter Hjörne låter förvånad när han hör talas om pjäsen, som han spontant inte tror att han kommer att gå och se.
– De gör självklart vad de vill, men jag har svårt att se Stampen som ett ämne för en svart satir. En rad tidningsföretag har haft bekymmer och problem, inte bara vi. Och nu har det dessutom löst sig för oss. Utifrån det du berättar: en svart komedi, med övernaturliga inslag och en kärleksaffär mellan mig och Tomas, låter det som en soppa. Men det är ju möjligt att det finns någon förtjänst som är fördold för mig.
Han poängterar att han ser allvarligt på de bekymmer Stampen har haft.
– Det var tufft och det var hårda tag. Allvarliga värden stod på spel. Jag vet inte om det verkligen passar sig för en komedi.

Peter Hjörne menar också att manusförfattaren har fel angående Stampens utdelningar.

- De bonusar som delades ut var i rimlig omfattning i förhållande till den vinst vi då gjorde. Och några utdelningar sedan det började gå dåligt har inte gjorts.


Gertrud Larsson menar i sin tur att utvecklingen på Göteborgs Posten och Stampen historiskt går att betrakta som ett klassiskt exempel på det som avses med talessättet förvärva, ärva och fördärva.
– Har de ansvariga någonstans uttryckt någon tacksamhet gentemot skattebetalarna? Jag har i alla fall inte sett det. Frilansarna och skattebetalarna har ju faktiskt räddat hela Stampen, säger hon.

För regin står Michaela Granberg, som har en magisterexamen i teaterregi från scenkonstskolan i Köpenhamn. 

"En välbehövlig kvinnlig blick"

Bakom idén ligger annars Pontus Stenshäll, konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater:
– Historien om Stampen är historien om Sverige och demokratin. Ett samtidsfenomen där spekulationer, vinstintresse och fartblindhet leder till en allvarlig kris. Det är en lokal händelse som ger en perfekt möjlighet att spegla också det som händer i världen på ett större plan. 

Att låta Victoria Olmarker och Lisa Lindgren axla huvudrollerna ger föreställningen extra intressanta energier menar Stenshäll:
– De för in en välbehövlig kvinnlig blick i den här annars så manliga historien.

Att anlita Gertrud Larsson som manusförfattare var för honom ett självklart val:
– Hon har en av Sveriges vassaste pennor och har tidigare framgångsrikt blandat politik och satir. Därför kändes hon helt rätt för det här uppdraget.

Inspiration från skräckfilm

Gertrud Larsson är även satiriker i duon Åsa&Gertrud. Tidigare har hon bland annat skrivit pjäserna Den flygande handläggaren som gått på Folkteatern, Världens lyckligaste kycklingar som gästspelat på Stora teatern och Glasjesus. 
Vilka andra personer som kan tänkas dyka upp i pjäsen vill hon inte avslöja. Inte heller vilka övernaturliga inslag det rör sig om, eller vilka miljöer pjäsen kommer att utspela sig i.
–Det blir iallafall inte på en tidningsredaktion. Inte heller i himlen, så mycket kan jag säga. Jag vill inte köra med några spoilers, men det hörs väl på titeln att jag är inspirerad av skräckfilm? Huset som Gud glömde, hehe. Titeln går förresten även att tolka religiöst, om man vill.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.