Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Fotoillustrationerna i boken visar de övergivna och förfallna rum som den industriella utvecklingen lämnar efter sig och som graffitin verkar vara först med att åter ge liv.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborg består av öar förbundna av trafikleder

Göteborgs problem är att staden består av öar av bostäder och arbetsplatser förbundna av trafikleder, menar författarna till boken Göteborg mellan segregation och kreativitet.

Bok

Författare: Jan Jörnmark, Joakim Forsemalm & Karl Palmås
Titel: Göteborg mellan segregation och kreativitet
Förlag: Tangent förlag

I Göteborg mellan segregation och kreativitet skildras Göteborgsregionen i ett sekellångt perspektiv av Jan Jörnmark och hans två medförfattare Joakim Forsemalm och Karl Palmås. Trots titeln är det inte spänningen mellan segregation och kreativitet som präglar framställningen utan snarare ett ekonomiskt synsätt på Göteborgs historia som sätter transaktionskostnaderna i centrum för att förklara det specifika med Göteborg: stadens stora utspriddhet. Och utspriddhetens historia är ingen framgångssaga, tvärtom ser vi, menar författarna, trots vissa ansatser helt nyligen till en utveckling av och mot centrum, att Göteborgsregionen snarare kört fast i sin utspriddhet. 

Nu är det emellertid inte fråga om ett ensidigt ekonomiskt synsätt på staden: det rumsliga och urbana får en nyckelroll för att förstå Göteborg och regionens problem. Detta får författarna att i avslutningskapitlet hävda att utspridningen inte blev ett definitivt problem först med varvskrisen, utan genom den stadskris som kunnat skönjas redan på 1950-talet. Tesen att stadskrisen – krisen för den utglesade staden bestående av öar av bostäder, arbetsplatser, eller något annat, förbundna av trafikleder – ledde fram till industrikrisen är klart originell, och den vänder upp och ner på mycket som brukar tas för givet.

Hur samspelet mellan ekonomisk utveckling och urban form ser ut mer i detalj under denna mer än sekellånga historia går dock författarna inte närmare in på. Arbetet verkar inte grundat på egen primärforskning, utan mer på en omläsning av viktigare, redan publicerade arbeten. Förutom en del intervjuer och officiell statistik är det de enda källor som redovisas, vilket inte heller görs systematiskt. 
Kanske gör det boken mer tillgänglig för en bredare publik. Fotoillustrationerna gör det definitivt. Ett återkommande tema för dem är de övergivna och förfallna rum som den industriella utvecklingen lämnar efter sig, men också att graffitin verkar vara först med att åter ge dem liv. 

Vad författarna däremot framhåller är att om transaktionskostnaderna drev på stadens utspridning, samt att denna blev närmast extrem i Göteborgs fall, givet vissa lokala egenheter, så nådde utvecklingen i dessa spår med varvs- och stadskrisen sin gräns. Krisen, menar de, öppnade för en annan – marknadsdriven – utveckling, men nu av övergivna innerstads- och industriområden. 

Förutsättningarna för det var tre: tomter med tydliga äganderätter, kapital och en förändring av regelsystemet. Inte minst den politiska viljan till en liberalisering av bostädernas regelsystem (både gällande utförande och upplåtelseformer) framhålls som avgörande för en vändning mot en mer intensiv stadstillväxt. I Göteborg blev den emellertid ofullgången – särskilt i innerstaden. De ledande politikernas vilja att satsa på kommunikationer och regionförstoring, i stället för på stadskärnan, visar, menar författarna, på deras bristande krisförståelse. Här ligger mycket av bokens polemiska udd.

Göteborg mellan segregation och kreativitet har ett relativt långt tidsperspektiv, vilket är nödvändigt för att förstå förändringen av en så trög materia som stadsbebyggelse. Samtidigt blir det bärande argumentet bitvis tämligen svepande. Äganderättsproblemet bidrog förvisso till de svenska städernas utspridning, men det gjorde också bristerna i regleringsförmågan hos 1874 års byggnadsstadga, vilka författarna förbigår.
Författarna noterar befolkningens åldrande och starka nedgång i den centrala staden under efterkrigstiden som anmärkningsvärd – utan att konstatera den höjda bostadsstandarden när barnfamiljerna samtidigt lämnade livet i enrummarna. Författarna uppmärksammar också stenstadens litenhet i Göteborg, till förfång för centrala stadens täthet, men utan att göra reda för hur de ser på de nya husen i de sanerade landshövdingehusområdena från Olskroken till Majorna – bostadsytan lär inte ha minskat med dem. 

Att inkomstraset under 90-talets första halva i stadsdelar som Hjällbo skulle ha att göra med hyresrättens avtagande attraktivitet håller inte; vad det handlar om är ett ras i sysselsättningen till följd av 90-talskrisen. Fler invändningar av det här slaget kan resas mot bokens argument. 

Men här finns samtidigt gott om goda iakttagelser och frågor. Särskilt gäller det inringandet av den göteborgska stadsbebyggelsens egenheter. Som läsare lär man känna långt mer av Göteborg än vad ett dagligt liv i staden ger erfarenhet av. Och den kritiska hållningen till den aktuella regionplaneringen är minst sagt träffande. Göteborg mellan segregation och kreativitet förtjänar att bli läst – och diskuterad. Den stadspolitiska diskussionen i Göteborg får här högaktuell bränsletillförsel.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se