Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/4

Full fart mot nästa roman

Att bojkotta Bokmässan samma år som ens första roman kommer ut. Det är rätt dålig tajming. Men också lite typiskt för Marianne Lindberg De Geer.

”Trivs bäst i motvind” står det i förlagets presentation. Marianne Lindberg De Geer gör konst som skapar debatt, skriver krönikor som provocerar och är inte rädd att säga ifrån när hon tycker något är fel. Att engagera sig är en självklarhet.

Hon vet inte riktigt varifrån det där kommer. Det självklara att ta plats är säkert en klassfråga, hon är uppvuxen i en läkarfamilj, vad gäller engagemanget brås hon kanske på sin skånska moster Britt, läraren som flyttade till Rosengård och såg till att det hände saker där, som att barnen kunde åka och bada på sommaren, och att de kunde spela in hiphop-demos.

Att inte delta på Bokmässan var inte något lätt beslut, hon funderade länge. Men hon kommer inte att sätta sin fot på mässan i år. I stället medverkar hon på de alternativa scenerna på Heden och på Världskulturmuseet.

– Om en bokhandel börjar sälja fascistisk litteratur så går jag ut. Jag kan inte stötta det. Nu känns det jättekul med alternativen. Det är verkligen Göteborg för mig. Och passar mig som person. Men det betyder inte att jag hatar kolleger och förlag som deltar i Bokmässan.

Ville att det skulle kännas stressigt

Det är över 30 år sedan hon lämnade Göteborg för Stockholm, konstlivet kändes friare där, och större.

– Jag är nog för yvig för att bo här, säger hon.

Vi har slagit oss ner på ett kafé tvärs över gatan från hotellet där hon bor, samma hotell där hon en gång i tiden jobbade som hotellstäderska.

– Jag kommer ihåg att jag städade Lars Lönndahls rum, nu bor jag i rummet mittemot, tror jag.

Full speed ahead är titeln på den retrospektiva utställning som nu pågår på Färgfabriken i Stockholm. Full fart är det också i hennes roman med titeln På drift. Ett jäkla tempo faktiskt, ingen tid för eftertanke alls. Huvudpersonen Mona låter saker hända, flyter med utan att ifrågasätta.

– Jag ville att det skulle kännas stressigt, att läsaren skulle bli irriterad på henne och på tempot. Hon stannar aldrig upp.

Det där med tempot är nog lite av ett personlighetsdrag, menar hon.
– För mig finns bara framåt, jag tänker aldrig tillbaka.

På senare tid har hon trots allt vandrat tillbaka i tiden. Det har varit en delvis smärtsam process eftersom det förflutna varit så obearbetat. På drift är inte en självbiografi, men det är ingen hemlighet att den är baserad på hennes liv. Uppväxten i en dysfunktionell familj i en småstad, pappan som tar livet av sig, mammans tilltagande alkoholism, sedan flykten ut i Europa, först Tyskland, sedan som slavarbetande aupair i swinging London. Hon behandlas illa av männen hon möter.

– När jag ser på Mona är det obegripligt hur hon kan tro att det männen gör beror på henne. Men hon har varken karta eller kompass. Jag har levt i en värld där vi såg ner på vårt eget kön. Därför är det underbart att möta dagens starka kvinnor.

När boken slutar har Mona hamnat i Göteborg, hon har fått ett barn och det går att ana konsten som en möjlig väg framåt

Marianne Lindberg De Geer har redan hunnit en bit in på bok nummer två. Där ska tempot bli ett annat.

– Nu kommer Monas första möte med hur det är att stanna upp och reflektera.

I Göteborg bodde Marianne Lindberg De Geer från 1966 till 1983, hon har inte varit här särskilt ofta sedan hon flyttade, nu tänker hon gå runt och reka i sina gamla kvarter i Majorna och Masthugget.

– Det ska bli spännande att se vad som faller över mig, kanske någon gammal pojkvän som jag glömt.

 

Läs mer: Berörande berättelse och tidsdokument