Det krävs ingen mördande smart kritiker för att knäcka den här koden. En bok med blåsvart omslag och påskriften ”spänningsroman”, kan knappast borga för annat än en historia rik på händelser och lik med sikte på att avvärja exploderande ragnarök. Att erfarne film- och tv-manusförfattaren Fredrik T Olsson med sin skönlitterära debut Slutet på kedjan väckt internationell uppmärksamhet redan innan boken kommit ut, är inte heller särskilt oväntat.
Berättelsen om kryptologen William Sandberg som kidnappas av en topphemlig organisation för att tyda ett profetiskt meddelande och rädda världen från ett dödligt virus, är dramatik inom det givnas ramar. Huvudpersonens namn klingar för övrigt tacksamt svenskamerikanskt. Tillsammans med välrenommerade språkforskare, arkeologer och militärer för den depressive stockholmaren Sandberg sin kamp i ett sjukdomsangripet Europa. Vänner blir såklart fiender fast mest av allt framgångsprototyper för den film, som snart lär produceras av Warner Bros.
Den litterära förlagan är i stort en serie scenanvisningar i traditionellt sammanbiten stil, med ett bildspråk som minner om världens bräcklighet och förgängelse. Någonstans faller en bil som ett löv. Liknandet av en död människa vid något som fastnat i en muffinsform är kanske att ge fantasin väl fria tyglar. Men Fredrik T Olsson frossar aldrig i mer våld än vad genren kräver.
Slutet på kedjan är ett konventionellt men kompetent verk, som trots sin inbyggda förutsägbarhet ger en hyfsat levande personskildring. För den som likställer action med spänning, skänker femhundra sidor Olsson säkert en stunds fängslande läsning. En romanfigur med fortsättning följer-potential är hur som helst född, och ett ambitiöst författarskap troligtvis bara i sin början.
