Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Fredrik Sundh: Aum is the real thing

GP:s Fredrik Sundh har sett finalavsnittet av Mad men.

Vi såg finalavsnittet av Mad men och jag blev upprymd av Don Drapers förklarade leende i avslutningsscenen innan Coca-Colas klassiska Hilltopreklam från 1971 tog vid (”I'd like to buy the world a coke, and keep it company”).

Under sju säsonger och 92 avsnitt har jag tittat på den fallande figuren i tv-seriens intro och känt mig mer och mer förvissad om att Don skulle sluta på samma sätt och dö en spritdränkt död förföljd av sina lögner och svek.

I stället detta inåtvända kaliforniska new age-smil och jag gick ut i majkvällen med hundarna och lyssnade på fåglarna under en himmel som var nästan midsommarljus.

Allt var över eller hade kanske precis börjat.

En del av en berättelses storhet ligger i den sista bildrutan, den sista blinkningen. Om den förmår slå an något som fortsätter att vibrera också när eftertexterna rullat klart. Och tycker man att det var väl många säckar som knöts ihop i söndagens avsnitt är det med Draper i lotusställning på en klippa vid Stilla Havet som manusförfattaren Matthew Weiner sätter punkt för Mad men.

Eller snarare frågetecken.

För är Don Draper på väg mot ett upplyst nirvana utan alkohol och bedragna kvinnor (behållningen med Mad men har för övrigt ofta varit hur serien ställt kvinnlig utveckling mot manlig avveckling) eller är han bara inne och vänder i sig själv för att studsa tillbaka till Manhattan och få mega-klienten Coca-Cola på sitt bord? Eller gör han både och?

Aum is the real thing.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.