Fotbollsspelare framför fabriksskorstenar, en smutsig flicka i en kåkstad eller ungar som leker i ett bilvrak. Det är inte det romantiska Paris som står i fokus i Robert Doisneaus bilder, utan snarare det vardagliga, stillsamma för att inte säga fattiga.
I stället för att springa efter motiv, eller fånga ögonblick på gatan, föredrog Robert Doisneau att ställa upp stativet och vänta ut situationen, berättar Maria Patomella, konstnärligt ansvarig på Kulturhuset stadsteatern.
Det vardagliga
Robert Doisneau (1912–1994) var samtida med Henri Cartier Bresson, men till skillnad från Bresson reste han sällan ut i världen med sina kameror. Tillsammans med kollegorna på bildagenturen Rapho strävade Doisneau efter att föreviga det vardagliga snarare än det sensationella.
- Han var blygsam vilket var väldigt ovanligt för manliga fotografer under den här tidsåldern, säger Maria Patomella.
Många motiv hittade han i Parisförorten Montrouge som han också förblev trogen. Doisneau hade sin ateljé och framkallningsverkstad hemma i lägenheten. I en dokumentär som visas i utställningen berättar döttrarna om hur de bara fick bada på söndagarna. Övriga dagar användes badkaret till framkallning av pappas fotografier.
Par även privat
Kulturhuset Stadsteatern visar Doisneaus svartvita fotografi fram till och med 1960-talet. Även kyssbilden, "Le Baiser de l'hotel de ville" finns med. Den tog han på uppdrag av tidningen Life och det kyssande paret var två inhyrda skådespelare som var tillsammans även privat.
- Bilden är arrangerad men kyssen är äkta, säger Maria Patomella.
"Robert Doisneau – Förortspoeten från Paris" visas till och med 25 november.
TT