"Etiken måste sättas i högsätet, och strikta regler för beslutsfattande, jäv och sekretess måste finnas och följas", skrev Sara Danius i sina avskedsord till Svenska Akademien. Institutionen bör enligt henne "vara en kraft som tydligt verkar mot otidsenliga maktförhållanden eller kvinnoförnedrande uttryck".
- Det är väldigt fint formulerat, jag kan inte annat än att hålla med, säger författaren Eva Ström till TT, och beskriver det hela som "otroligt sorgligt".
Stolar att fylla?
- Det kommer att ta väldigt lång tid att reparera förtroendet och jag ser ingen självklar väg framåt, säger Ström.
Sara Danius meddelar att hon lämnar såväl Akademiens arbete som sin stol. Klas Östergren har också formellt begärt att få lämna sin stol.
Peter Englund och Kjell Espmark lämnade sina uppdrag förra veckan efter en omröstning om Katarina Frostensons vara eller icke vara i Akademien. På torsdagskvällen stod det klart att även Frostenson lämnar Akademiens arbete. Men de tre har inte avsagt sig sina stolar.
Sedan tidigare har Kerstin Ekman och Lotta Lotass lämnat Akademiens arbete, men inte sina stolar.
Jämför med Frankrike
- Jag tror att de kommer att vara en liten Akademie på elva personer ganska länge och jobba för att återfå förtroendet, det tog väldigt lång tid att återfå förtroendet efter Rushdieaffären också, säger Eva Ström.
- Det som kanske händer är att stadgarna förändras så att folk kan träda ut, men den stora frågan är: Vem vill sitta där? Jag tror det blir svårt att rekrytera folk till Akademien.
Ström drar en parallell till Franska Akademien, förlagan till den svenska, där personer får ansöka när någon av dess 40 stolar står tom.
- När en ledamot ska utses i Sverige är det som att gudar nedstiger och upphöjer någon till ett slags evigt adelskap.
"Fåfänga får stå tillbaka"
Författaren och estetikprofessorn Aris Fioretos kommenterar situationen i ett sms till TT:
"Förtroendet lär bara kunna återställas på sikt, och mödosamt – genom tålmodiga och förtroliga samtal, helst mellan arton personer, vid vilka sårade känslor och fåfänga får stå tillbaka för institutionens betydelse och de rimliga krav som omvärlden har på problemlösning", skriver han.
"Akademien tjänar vårt språk och vår litteratur, inte personliga profileringsbehov eller illa skötta anspråk på att företräda perenna värden. Två damoffer löser inte problemen på detta bräde, om det vill sig illa återstår snart bara kungar."
