Tamara Vasconcelo och hennes dotter kom till Liseberg redan vid 16–tiden och redan då var det mycket folk som köade.
– Först var det hyfsat lugnt på området. Folk försökte hitta bra platser, men ganska snabbtbörjade viinse att vi kommer inte se något ändå. Dåfick jag helt enkelt välja en plats där min dotter kunde stå och få luftför det var så trångt överallt, berättar Tamara.
Strax efter att de hade hittat sin plats upptäckte Tamara en flicka i 10–årsåldern, som hade gripits av panik i trängseln och stod och grät.
–Min första tanke var att hon var ett fan som varglad över att se sina idoler. Men jag kände bara att jag var tvungen att gå framtill henne för attse hur det varmed henne.
Flickan svarade att hon hade klaustrofobi. Tamara,som själv kan gripas av panik i trånga utrymmen, visste precis hur hon skulle lugna flickan.
– Eftersom jag har samma problem visste jag precis vad hon kände.Jag trötstade och pratade med henne för att avleda hennes skräck och efter en stund lugnade hon sig. Då frågade jag om hon ville stå med oss och det ville hon.
Flickan hämtade sig så pass att hon kunde se resten av konserten.
Klagomålen på konserten har varit många. Omkring 20 000 och 25 000 personer stod i publiken och det var många som reagerade på trängsel, dåligt ljud och sikt.
Tamara Vasconcelo tror att trängseln hade lättat om föräldrarna hade suttit ner och låtit barnen stå upp.
– Så fort musiken drog igång såg man hur de vuxna blev helt till sig och nästan trängdes för att just deras barn skulle få se. Jagsåg till och med några vuxna som började tjafsa ochbarn som blev stressade och började gråta.
Hon tycker samtidigt att ordningsvakterna gjorde ett bra jobb.
– När vi skulle gå ut frågade jag om vi fick gå igenom ett område som var stängt, eftersom jag själv började känna av min klaustrofobi. Då hjälpte ordningsvakten oss så vi kunde komma förbi och lämna området.
