Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fjodor Dostojevskij: Anteckningar från döda huset

Fjodor Dostojevskijs 140 år gamla fängelseskildring som nu utkommit i nyöversättning, känns förvånansvärt aktuell.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Anteckningar från döda huset är en dokumentärroman från början av 1860-talet, skriven av en snart fyrtioårig Fjodor Dostojevskij, som nyligen återvänt till Sankt Petersburg efter tio års förvisning. Den handlar om hans upplevelser under fyra år i ett sibiriskt fängelse.
Boken blir författarens andra genombrott, i en tid när samhällsförändringar står på dagordningen och livegenskapen håller på att avskaffas.
Det är en reflekterande text som speglar en osäker gränsperiod mellan förtryck och hoppet om nya mänskliga rättigheter. Berättaren är öppenhjärtig men försiktig. När han beskriver fångenskapens fasor garderar han sig gärna med att påpeka att det "numera" säkert är annorlunda.
Men dåtidens censorer lär ha tvekat att släppa igenom boken, drabbade av en tidlös fruktan: att fängelset skulle framstå som en lockande plats där de hungriga och hemlösa garanterades mat och tak över huvudet!
Författaren analyserar fånglivets villkor: För att vinna respekt krävs det styrka och självbehärskning, eller okuvligt raseri. Men för att överleva måste man hitta en specialitet som ger extrainkomster och livsinnehåll. I fängelset utövas hantverk och handel på gräsrotsnivå i varje vrå.
Författaren iakttar sina medfångar, men kommer dem aldrig riktigt nära. I hans ögon är de vilseförda och ömkansvärda, eller våldsamma och oförbätterliga. Men gemensamt för dem alla är deras oberäknelighet. Detta betraktar han som en typisk och äktrysk egenskap.
Och beskrivningen av denna mänskliga oberäknelighet är kanske just det som höjer berättelsen från en schysst deltagande observation till ett drabbande litterärt mästerverk. Den är också ett tema som skall återkomma i alla Dostojevskijs senare verk.
I den förtjänstfulla svenska nyöversättningen framstår den hundrafyrtioåriga klassikern som en häpnadsväckande aktuell bok - om brott, straff och tolerans i ett samhälle statt i förändring.