Den grabbiga machovärlden blir allt mer våldsam, misogyn och desperat i sin kamp mot öppenhet och tolerans och han slukar alltmer utrymme i offentligheten, skriver Erik Tängerstad i sin bok.
Den grabbiga machovärlden blir allt mer våldsam, misogyn och desperat i sin kamp mot öppenhet och tolerans och han slukar alltmer utrymme i offentligheten, skriver Erik Tängerstad i sin bok.

Finns det plats för oss alla i framtidens värld?

Den värld vi är vana vid är på väg bort och kommer aldrig tillbaka. Och det är nu vi gör valet om vilken framtid vi vill ha, menar Erik Tängerstad i sin tankeväckande bok På flykt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Jag ska aldrig ta skit igen, jag ska bara vara mig själv. På bara några år har flera av Lalehs låtar blivit stående inslag på många skolor. De spelas numera flitigt på avslutningar och på upprop över hela landet, och frågan är om de inte håller på att konkurrera ut en del gamla traditionella sånger.

Tänk att få leva i ett samhälle som inte erkänner några gränser eller några begränsningar – bara människor. Det är en vacker dröm. Kanske den vackraste av alla.

I mina bästa stunder tänker jag att vi faktiskt är på väg att greppa den där världen – trots allt. När jag hör om alla skolor som omfamnat Lalehs budskap känner jag att något viktigt håller på att hända.

ANNONS

Snabb förändring

Vi lever just nu i en tid av snabb och omfattande förändring. Normer och gränser ifrågasätts och utmanas på alla möjliga områden. Samtidigt finns det en påtaglig och skrämmande motreaktion, en motreaktion som blir alltmer våldsam för varje dag och som alltmer kommit att prägla tidsandan. Det positiva mals ner av det negativa. Hatet hugger tag i allt.

"Vi blir aldrig de vi en gång var", skriver författaren och historikern Erik Tängerstad i sin tankeväckande bok På flykt – en essä om politiskt sönderfall. Den värld vi är vana vid kommer inte att finnas om några år. Det som var normalt i går kommer att vara onormalt i morgon. Globalisering, digitalisering, migration, klimatförändringar – allt detta ställer invanda föreställningar på huvudet.

Står och väger

Enligt Erik Tängerstad står världen just nu och väger. Vi kan välja mellan att bejaka det nya, föränderliga och oskrivna, eller så kan vi försöka bekämpa det. Men vi kan aldrig gå tillbaka. Vi kan aldrig återskapa det som en gång varit. För Erik Tängerstad är socialkonservatismen en fåfäng dröm, en snuttefilt, en flykt in i fantasins värld. Alla, såväl till höger som vänster, som tror att Sverige och världen kan vända tillbaka till ett svunnet lyckorike har helt enkelt inte förstått vilka krafter som är i rörelse.

ANNONS

Inför denna nya situation är det lätt att tappa andan. Hur ska vi orientera oss? Hur ska vi hitta rätt i en värld där vi inte har någon karta?

Ger inga svar

Erik Tängerstad ger inga svar – det är för tidigt – men han erbjuder bra verktyg för ett moget och konstruktivt reflekterande. Med sin bok vill han inleda ett samtal, en förutsättningslös dialog om vilken värld vi vill ha – Lalehs eller Åkessons? Ska alla få vara sig själva? Eller ska några få bestämma vad som är okej?

Det finns mycket att plocka upp ur Erik Tängerstads verktygslåda. Själv fastnar jag för begreppet grabbighet. Han använder det för att beskriva motreaktionen, hatet, den okontrollerade ilska som nu väller fram mot alla som försöker bryta upp gamla patriarkala och nationalistiska strukturer.

Det är ett bra ord för det sväljer mer än begrepp som rasist eller högerpopulist. Det inbegriper många fler fenomen än bara Sverigedemokrater. I grabbigheten ryms islamister, rasister, fascister, putinister, trumpister, kravliberaler, ja, alla de som nu är livrädda för att den gamla världen ska gå under med sina manliga och västerländska privilegier.

ANNONS

Konflikten ...

Med begreppet grabbighet blir det tydligt att dagens konflikter inte står mellan väst och öst, islam och Europa, höger och vänster, utan mellan progressiva och reaktionära, mellan de som vill bejaka drömmen om en öppen och inkluderande värld och de som vill bevara sina gamla, trygga företräden, alla de som kräver att få kränka, utan att själva bli kränkta.

Erik Tängerstads essä är en uppmaning till reflektion. Men också till aktion. Han beskriver hur den grabbiga machovärlden blir allt mer våldsam, misogyn och desperat i sin kamp mot öppenhet och tolerans, och han visar hur den slukar alltmer utrymme i offentligheten. Tänk bara på Moderaternas och Kristdemokraternas illa dolda flört med Sverigedemokraterna, eller på Donald Trumps framgångar.

Valet måste göras nu

Det finns ett val vi nu måste göra, skriver Erik Tängerstad, ett val mellan rättsstaten och nationalstaten, mellan människan och folket, mellan universalismen och klantänkandet. Med detta menar han att vi måste välja mellan en sluten och en öppen värld; antingen fortsätter vi att sträva mot lika och allmänna mänskliga rättigheter eller så stänger vi in oss, med hjälp av murar och våld, i skydd av gamla identiteter för att slippa ta ansvar för någon annan än oss själva.

ANNONS

Eller annorlunda uttryckt: Ska alla få lov att vara sig själva, eller ska bara vissa få lov att ta plats?

Svaret på den frågan kommer oundvikligen att definiera vår framtid.

ANNONS