Originaltitel: Muumi ja punainen pyrstötähti
Genre: Animerat
Premiär: 8 oktober 2010
Berättare: Mark Levengood
Regi: Maria Lindberg
Speltid: 1 tim 15 min
Censur: Barntillåten
Betyg: + + +
Kometen närmar sig jorden och hotar att lägga allt i aska. "Så spännande", tänker Mumintrollet och hans vänner. "Då måste vi ge oss ut på ett båtäventyr till Observatoriet".
Den massiva gräshoppssvärmen närmar sig Mumindalen och hotar att sluka allt. "Hoppas de inte äter upp mammas trädgård", säger Mumin. "Vad skulle vi lägga på våra pannkakor om jordgubbarna försvann?"
Just förmågan till vardagsnära, lakoniskt lugn i farans stund är en stor del av hemligheten bakom Mumintrollens världsherravälde. Min spådom är att deras popularitet kommer att öka i samma takt som miljöhotet. "Blir vintrarna varmare? Vojne vojne, vad händer då med de årliga Mumindalsmästerskapen i rattkälke?"
"Mumintrollet och kometjakten" är en ny 3D-version av tv-serien från 1977, vilket bara det är en tidskrock i samma division som ett kometnedslag. Det är statiska filtanimationer med mumintroll i relief och kometer i glitterpapper - med den senaste 3D-tekniken. Filmen lyckas alltså samtidigt skrika ut forntid och framtid. Förvirrande? Lite, men det funkar.
Man kan bara applådera filmskaparna för deras trohet till Tove Janssons originalberättelse. Men efter applåden kommer en faderligt bekymrad fråga: Är det verkligen tid för detta? Hur kommer dagens biobarn reagera på det sävliga tempot - filmen släpar sig fram som en het sommardag i barndomen - Björks titelsång som formligen vrålar ut "skandinavisk dyster märklighet", den 70-talsmässiga animationen och den underfundiga berättartonen?
Jag hoppas att det lyckas. Jag vill så gärna tro att det i barnens hjärtan fortfarande finns ett öppet fönster där Mumintrollet och hans vänner stillsamt kan smyga in, och bli kvar.
