Filmrecension: Inte hela världen?

När jag var tonåring brukade jag fantisera om att vara föräldralös. Inte för att min familj var särskilt dysfunktionell, utan för att de storslagna dagdrömmarna krävde en hjältinna som var både lite tragisk och helt fri. Inte någon som måste städa sitt rum och kivas med storebror om fjärrkontrollen.

Louis, huvudperson i det kanadensiska dramat ”Inte hela världen?”, har gått några steg längre i sin familjeflykt: för tolv år sedan lämnade han sin hemstad för ett liv som hyllad dramatiker, och han har inte besökt familjen sedan dess. När Louis till sist bestämmer sig för att återvända hem är det för att berätta att han snart ska dö.

Det blir ett spänt och olustigt återseende. Brodern Antoine är bitter och taggig, svägerskan Catherine är smärtsamt blyg och lillasystern Suzanne hungrar efter att bli sedd av Louis, som övergav henne som barn. Och mitt i alla uppslitande konfrontationer blir det allt svårare för honom att ta upp det verkliga skälet till att han är där.

Filmen är det 28-åriga underbarnet Xavier Dolans sjätte verk som regissör, och sin vana trogen hoppar han mellan yviga gester och känslomässigt finlir. Bitvis är det nästan parodiskt gapigt, bitvis så subtilt berättat att man lämnar bion med fler frågor är svar. Men bit för bit framträder tomrummet som Louis har lämnat efter sig, hur han har präglat deras liv med sin frånvaro. Resultatet är en ojämn film, som i sina bästa stunder blir djupt gripande.

För alla som älskar fransk film är den korta rollistan en fest: från Gaspard Ulliel (”En långvarig förlovning”) i huvudrollen, till Oscarsvinnaren Marion Cotillard som Catherine och veteranen Nathalie Baye som mamma Martine. Storstjärnorna Vincent Cassel (”Black swan”) och Léa Seydoux (”Blå är den varmaste färgen”) briljerar som Antoine och Suzanne.

Obehagliga familjesammankomster har vi sett många av på filmduken, men det som skiljer ut Dolans film från filmer som ”Festen” och ”En familj” är att det inte verkar finnas några stora mörka hemligheter begravda under familjefernissan. Louis flykt förblir ett mysterium – kanske var det bara ett själviskt försök att ge liv åt pubertala dagdrömmar.

Karin Svensson

TT-TT Spektra