Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Exorcistenanda. Madison Wolfe, i rollen som Emily, imponerar på Mats Johnson.

Till en början rätt väntat – men horrornivån höjs

Recension: The conjuring 2 är en två timmar lång uppbyggnad fram mot de sista tretton minuterna, skriver Mats Johnson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

HORROR
THE CONJURING 2
Regi: James Wan, USA, 2016 (133 min)
***


I likhet med de flesta filmer om elaka andar och hemsökta hus inleds The conjuring 2 med textplattan Based on a true story. Just i det här filmfallet är inte påståendet nonsens helt och hållet eftersom Lorraine och Ed Warren, som i Conjuringfilmerna spelas av esset Vera Farmiga och Patrick Wilson, är två helt autentiska experter på demoner och andra övernaturliga fenomen.

Efter en tämligen onödig Amityville/Huset som Gud glömde-prolog drar James Wans nya film igång, tämligen stillsamt, i Enfield, norra London år 1977. I ett fallfärdigt hus bor den luspanka och ensamstående Peggy (Frances O´Connor) tillsammans med sina fyra barn. Yngsta dottern Emily, bra spelad i Exorcisten/Linda Blair-stil av Madison Wolfe, försöker få kontakt med andar, vilket som förväntat visar sig att vara en dålig idé. Snart börjar en rad av mystiska poltergeistfenomen att inträffa (möbler flyger omkring planlöst, tv:n lever ett helt eget liv). Det kommer att bli värre. Paret Warren får flyga över Atlanten för att undersöka saken och ta upp fajten mot ondskefulla väsen.


Man kan säga att The conjuring 2 är en två timmar lång uppbyggnad fram mot de sista tretton minuterna. Då tar James Wan, som behärskar den här filmgenren, i med allt han har, och lite till. Horrornivån höjs rejält. Alla pusselbitar faller på plats.