I likhet med de flesta filmer om elaka andar och hemsökta hus inleds The conjuring 2 med textplattan Based on a true story. Just i det här filmfallet är inte påståendet nonsens helt och hållet eftersom Lorraine och Ed Warren, som i Conjuringfilmerna spelas av esset Vera Farmiga och Patrick Wilson, är två helt autentiska experter på demoner och andra övernaturliga fenomen.
Efter en tämligen onödig Amityville/Huset som Gud glömde-prolog drar James Wans nya film igång, tämligen stillsamt, i Enfield, norra London år 1977. I ett fallfärdigt hus bor den luspanka och ensamstående Peggy (Frances O´Connor) tillsammans med sina fyra barn. Yngsta dottern Emily, bra spelad i Exorcisten/Linda Blair-stil av Madison Wolfe, försöker få kontakt med andar, vilket som förväntat visar sig att vara en dålig idé. Snart börjar en rad av mystiska poltergeistfenomen att inträffa (möbler flyger omkring planlöst, tv:n lever ett helt eget liv). Det kommer att bli värre. Paret Warren får flyga över Atlanten för att undersöka saken och ta upp fajten mot ondskefulla väsen.
Man kan säga att The conjuring 2 är en två timmar lång uppbyggnad fram mot de sista tretton minuterna. Då tar James Wan, som behärskar den här filmgenren, i med allt han har, och lite till. Horrornivån höjs rejält. Alla pusselbitar faller på plats.
