Suzanne Reuter.
Suzanne Reuter.

Suzanne Reuter: "Jag tyckte själv att jag var rolig"

ANNONS
|

Intervjun startar en timme efter utsatt tid på grund av flygbekymmer och Suzanne Reuter borde vara helstressad av kvällens schema, med fler intervjuer och galavisning av filmen Svensson, Svensson – i nöd och lust.

Hon susar in på hotellet där vi ska träffas, i långkofta, lilabågade glasögon och vita jeans, ursäktar sig för att hon har fått svinkoppor och trugar på mig handsprit efter att vi hälsat.

Väl i intervjustolen är hon trots hetsen avslappnad och koncentrerad, utom möjligen när det plingar till i mobilen. Då fastnar den nyblivna farmodern med näsan över den mms:ade bilden.

- Du vet ... jag blir alldeles ... titta här, bara två veckor gammal, säger hon med ett drömmande tonfall.

ANNONS

Suzanne Reuter är knappast en farmor som tillbringar sina dagar stickandes i en gungstol. I höst är det full rulle. Förutom lanseringen av Svensson-filmen spelar hon i Spanska flugan på Chinateatern och nästa år blir det sommarteater i Kalmar.

- Det är så långt jag vet vad jag ska göra. Så är det när man frilansar. Men jag skulle aldrig vilja vara fast anställd.

Hur mycket kan man vrida ur Svensson, Svensson-konceptet?

- Så länge författarna på produktionsbolaget Tre vänner är så bra som de är och har lusten att skriva om Svenssons så blir det bra.

Så du har aldrig sett något Svensson-manus som inte hållit måttet?

- Nej, det har jag aldrig gjort. Men vi har inte gjort så fruktansvärt många avsnitt. Vi har spelat in 50 stycken och det är inte så himla mycket jämfört med andra serier i världen.

Och så två långfilmer ...

- Ja, den förra var ju ganska längesedan. Den tyckte jag inte blev så bra. Men den här tycker jag är bra.

Den här gången är barnen inte alls med, utan fokus ligger på relationen mellan Gustav och Lena.

- Och det var väl dags, eller hur? Barnen är vuxna och de har blivit mormor och morfar. Då går man vidare. Håller det här äktenskapet?

ANNONS

Det blir ju en ganska akut kris.

- Ja, och det var det också dags att skriva om.

De tycks ha en lågintensiv äktenskapskris jämt. Lena nöjer sig alltid i slutändan och stannar hos Gustav. Varför går hon inte därifrån?

- Helst krasst så blir det inget mer manus annars. Någonstans så kan man inte analysera det djupare än så. Om de skiljer sig är ingen av dem rolig var för sig. De är roliga tillsammans.

Stämmer det att din farfars far var bland de rikaste i Göteborg?

- Ja, han hette Gösta Reuter och han byggde upp ett imperium med kolimport. Jag visste inte att han ägde så stora delar av Göteborg. Det var därför jag ville vara med i Vem tror du att du är? på SVT, för jag fick reda på så mycket om pappas sida, om farfar och om farmor uppifrån Norge.

Fanns pengarna kvar när du växte upp?

- Nej. Jag tror att hans barn, farfar och hans bröder, inte kunde hantera pengar. Samma sak på farmors sida. Hon kom från Norge och hennes pappa hade också byggt upp ett imperium från två tomma händer. Det försvann också.

Du kunde ha varit rik!

- Mmmh, det var nog bra att det inte blev så.

ANNONS

Hur ser ditt förhållande ut till Göteborg annars?

- Jag gillar Göteborg jättemycket. Jag har bott här som barn och gick i Johannebergsskolan ovanför Korsvägen. Jag gick till fjärde klass här, sedan började flyttningarna igen.

Varför flyttade ni så mycket?

- Det var pappas jobb. Han var ingenjör och jobbade med båtar och varv och annat. Vi flyttade mycket. Vi hade inte så mycket kontakt, pappa och jag. Mamma var skådespelerska men höll upp när vi var små.

Var det hon som fick dig att bli intresserad av skådespeleri?

- Ja, det var det. Hon hade bilder från sin filmkarriär som jag såklart tyckte om att titta på och drömma mig bort.

Vad minns du från Göteborg?

- Jag minns Johannebergsskolan och Fröken Tersman. Hon tyckte att jag var begåvad och lät mig spela Maria i kyrkan. Hon såg mig på något sätt. Och så gick jag och tävlingssimmade på Valhallabadet.

Var du bra?

- Ja, jätteduktig. Jag tävlingssimmade i frisim och fjärilssim.

Hade du planer på att bli elitsimmare?

- Ja, det hade jag nog. Men det gick ju inte när man flyttade så mycket. Jag återkom dock till det när jag gick i åttan i Stockholm och simmade något år igen. Jag gillar fortfarande att vara i vatten.

ANNONS

Hade du andra karriärtankar?

- Nej, jag hade inga betyg. Och man behövde inga betyg för att söka in till scenskolan.

Varför hade du inga betyg?

- Vi flyttade ju hela tiden, tro fan att jag inte klarade skolan. Det var en plåga många gånger och jag var inte så intresserad. Men på 70-talet kunde man få jobb utan problem ändå, så jag jobbade inom hemtjänsten, med utvecklingsstörda barn och vuxna och inom restaurangbranschen. Det var så jag försörjde mig när jag gick på scenskolan.

Du verkar ha en väldigt pragmatisk inställning till skådespeleri som yrke. Hur kommer det sig?

- Jaa, du. Jag tycker inte att det är så märkvärdigt. Jag är nog inte så romantiskt inställd till yrket eller till att göra karriär. Det är ett jobb.

Vad driver dig som skådespelare, mer än att man ska betala hyran?

- Jag gillar att stå på scenen. Och jag gillar att höra människor skratta. Mer och mer har jag förstått att det triggar mig väldigt mycket. Jag är ju i det komiska facket och det kan jag vara glad för. Det ger jobb och det ger mig en tillfredsställelse.

Har du aldrig upplevt att komedi har haft lägre status än annan teater?

ANNONS

- På 80-talet var det så. Men det gav jag fullständigt fan i. Andra tyckte såklart att det var synd att sälja sig till sådant. Men det resonemanget har jag aldrig förstått och jag tycker att det flesta skådespelare man pratar med säger att det skulle vara kul att göra något roligt. I dag är det verkligen inte något sämre att göra komedi.

Hur upptäckte du att du var rolig?

- Det gjorde jag tidigt. Jag tyckte själv att jag var väldigt rolig när jag härmade andra människor. Man ser något drag hos någon, mormor till exempel, och så härmar man det. Det har jag gjort hela livet.

Gör du det fortfarande?

- Ja. Jag slutar aldrig iaktta människor. Det var en tjej som gick efter mig från flygplanet in till terminalen. Hon gick så energiskt, på höga klackar och ganska korta ben. Jag skrattade när hon hade gått förbi och skulle kunna härma henne nu. Men jag lägger det aldrig i en bank och tänker att det där ska jag använda i en roll, utan det finns med mig bara.

Du är ju känd för att leverera repliker med en högdragen syrlighet. Var kommer det ifrån?

- Inte en aning! Men jag älskar att göra det. På något sätt har jag förstått vad hela den där grejen är, det bitchiga, syrliga och högdragna. Jag är inte alls rädd att hamna i ett sådant fack.

ANNONS

Vad är det roligaste du har gjort?

- Det är sketcher av Peter Dalle. Han har betytt jättemycket för mig och för min karriär. Peter har skrivit några fantastiska sketcher, bland annat en om en fruktansvärt elak mamma som vill skicka sin unge på slakt. Sedan är det en 50-årspresent till chefen som vi sitter och funderar ut i filmen Yrrol. En fantastiskt rolig sketch. Den kunde jag nästan inte göra för att den var så rolig.

- Annars var första omgången av Cleo riktigt bra. Och Drottningoffret var också en höjdpunkt. Jag tyckte om att se den.

Så du tittar på sådant som du själv är med i?

- Ja, jag har inga problem med det. Jag lär mig mycket av att titta och har vant mig vid mitt utseende. Det gäller att man gör roller i sin egen ålder, så att man inte behöver spela 50 år eller något.

Nästa år fyller du 60. Vad tänker du inför att åldras?

- Jag försöker prata med mig själv om att det är okej. Man måste förlika sig med det, till exempel genom att inte fokusera på sitt utseende. Jag tänker inte göra det till ett problem, det har jag bara bestämt mig för. Då tror jag att livet kan bli för jäkligt.

ANNONS

Fullständigt namn: Suzanne Alexandra Maria Reuter.

Ålder: 59. "Men jag brukar säga att jag är 60. Det är enklast."

Bor: På Ekerö.

Familj: Tre söner, syskon, syskonbarn och ett barnbarn.

Yrke: Skådespelerska. "Det tycker jag låter fint."

Fritidsintressen: Rida och fiska.

På nattygsbordet: "Nu läser jag Jonas Karlssons noveller, för jag ska läsa honom på biblioteket på Ekerö i morgon. Jag måste nog läsa lite i natt."

adlibris.com "Alltid kul."

kollberggarden.se "Kollberggården på Öland.....för jag vill veta vad som händer på gården längtar alltid dit."

ammeransfiskecamp.se "Det är ett smultronställen för flugfiske och vedeldad bastu. Drivs av Birjer Ajax – min idol i facket 'skogs- och vildmarksmän'."

www.hairligt.se"För att kolla om min frissa på Ekerö som har fått in sin ljuvliga ekologiska marockanska Nashi-olja för mitt hår, det enda preparat jag kan använda."

ANNONS