Om en svensk förortskille som har invandrarbakgrund blir skjuten är killen i polisens ögon kriminell.
Om detta handlar Manuel Conchas Den enda vägen, som är en vidareutveckling av novellfilmen Batter, och en film som utspelas bland höghusen i Lindängen, en bit utanför Malmö centrum.
Concha, som författat manuset tillsammans med Claudia Galli, har svårt för att bestämma sig för om detta skall vara en film om seriemördaren Peter Mangs, ett brödradrama, en film om rehab eller en gangsterrulle i Snabba cash-stil. Nu blir det lite av varje vilket i kombination med helt överflödiga inre monologer ger filmen ett splittrat intryck. Under den sista halvtimmen blir Snabba cash-spåret viktigare än allt annat.
Hursomhelst. Efter en fotbollsträning sitter bröderna Michel och Alex, spelade av bröderna Daniel och Mikael Cvetkovic, i bilen då de plötsligt blir beskjutna. Michel karar sig, men Alex skadas svårt och blir förlamad i bägge benen.
Spelet övertygar
Det finns en operation som möjligen kan göra underverk, men i Sverige är väntetiden flera år. Om man tar sig över sundet till Köpenhamn och hostar upp 70 papp kan Alex få operationen snabbt som ögat. Michel, som verkligen älskar sin bror, har inte de stålarna i plånboken, men det kan ju finnas andra sätt än att knega för att få fram mycket pengar snabbt.
Jämfört med årets två första svenska förortsskildringar på bio Måste gitt och Dröm vidare är Den enda vägen bra mycket dystrare. Däremot inte särskilt bra. Att jag ger en tvåa i betyg beror på spelet mellan bröderna Cvetkovic övertygar, även om dialogen inte alltid låter klockren.
