Tempot är högt, snudd på frenetiskt, i New York-bröderna Benny och Josh Safdies berättelse om kriminelle Connie och hans lillebror Nic som är i behov av särskilt stöd. Istället blir han grovt utnyttjad av andra, främst sin bror.
I filmens inledning är Nic, avtrubbat spelad av regissören Benny Safdie, hos psykologen för att utreda sin förmåga att uppfatta omvärlden.” Vet du vad det här ordspråket betyder?” undrar psykologen ”Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten”. Nic förstår ingenting., blir orolig. Tårar strilar ner för hans kind. Varför antecknar psykologen? Då stormar storebror Connie – som har sin egen agenda – in och drar ilsket med sig brorsan därifrån.
Strax därefter rånar bröderna, iförda groteska gummimasker, en bank.
Men de hinner inte njuta många minuter av triumfen förrän nytt tumult uppstår: färgpatroner briserar och missfärgar sedlarna, bröderna tvingas fly. Nic hamnar i fängelse, blir brutalt misshandlad och flyttad till sjukhus.
Vändpunkterna är många och drastiska medan vi får följa Connies väg mot botten. Robert Pattinson övertygar i huvudrollen som psykopat som obönhörligt kontrollerar sin omgivning med ömsom manipulativ förföriskhet och iskall kyla.
Tyvärr räcker inte hans helhjärtade insats. Den dramatiska musiken i syfte att ytterligare stegra spänningen må vara prisbelönt men blir överdriven. Den samhällskritik som skymtas slarvas bort. Trots att vi hela tiden befinner oss i stormens öga, jagade, förblir berättelsen spekulativ. En färd på ytan av det mörker som omger rollfigurerna.
