"Som om Donald Trump vore en film"

Skräckerserien The Purge är tillbaka och det har blivit dags för ett blodigt valår. Något som får GP:s recensent att lägga pannan i djupa veck.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Ibland är det reklamen som är bra. The Purge har varit en skräckserie som aldrig lyckats kapitalisera på vad som i grunden ändå varit ett intressant koncept. Vad händer med ett samhälle där lagen upphör tolv timmar om året och invånarna får göra vad de vill? Tyvärr har filmerna alltid tenderat att låta detta mest vara bakgrunden till vad som är anekdotiska spänningsfilmer i stängda utrymmen med folk i Halloween-masker, eftersom det är vad budgeten räcker till.

Men inför The Purge: Election Year blåste förhoppningens vindar i serien. För det är valår och i marknadsföringen har filmen mycket riktigt alluderat till den nuvarande politiska röran i USA. Men tyvärr handlar det bara om bra marknadsföring. Filmen är ett spänningslöst sömnpiller.

ANNONS

Produktionen har inga ambitioner att säga något om den politiska situationen i landet så mycket som de vill kapitalisera på den och tjäna popularitet och pengar. Med andra ord beter sig The Purge: Election Year precis som Donald Trump fast låtsas inte om det.

Filmens största problem är åter-igen att den inte får sitt fiktiva Purge-samhälle att kännas trovärdigt. Att USA trots sina vapen, sin religion och sina storslagna firanden av högtider skulle kunna komma fram till en så skogstokig slutsats.

Filmen målar upp både karaktärer och värld med så klumpigt breda drag att det mest känns skrattretande. I första filmen fanns det i alla fall någon form av naturalism från Ethan Hawke och Lena Headeys karaktärer som gav situationen emotionell tyngd, även om antagonisterna kändes som de lärt sig skådespeleri från Hacke Hackspett. I Election Year gäller det senare för samtliga insatser varav filmens skurkar spelar över i sådan mån att de nära på äter upp scendekoren.

Det enda som är intressant med The Purge-filmerna är att de på en helt annan nivå handlar om att vi som tittare varje år skall gå på bio och leva ut fantasier om blodig hämnd gentemot välbärgade människor i samhället, samtidigt som vi också fördömer dem för samma typ av beteende.

ANNONS

Och då kan vi ju diskutera om det är filmen eller oss det är fel på.

ANNONS