Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Regissören Alfonso Cuarón kramar om huvudrollsinnehavaren Yalitza Aparicio efter att filmen vunnit bästa icke engelskspråkiga film. Bild: Chris Pizzello

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mats Johnson: Netflix satsning på Roma funkade nästan

Netflix hårda Oscarssatsning Roma nådde inte hela vägen fram. I stället gick priset till "Green book". GP:s filmrecensent Mats Johnson tycker att det den "skamlöst publikfriande och väldigt underhållande road movien" var ett gott val.

Har du någon säker vinnare på Oscarsgalan? Jag har fått frågan några gånger de senaste veckorna och svarat att Shallow med Lady Gaga och Bradley Cooper är ohotad. Nu kunde i och för sig vem som helst lista ut med lillfingret att duetten ur ”A star is born” skulle ta hem Oscarn för bästa originalsång, men det är ju alltid kul att ha rätt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sedan tyckte jag, i likhet med de flesta andra, att Glenn Close samlat ihop till en Oscar för sin formidabla insats i Björn Runges drama ”The wife”. Juryn valde i stället Olivia Coleman för kvinnliga huvudrollen i ”The favourite”. Småsurt för Close som nu varit nominerad sju gånger utan att vinna, vilket måste vara någon form av rekord?

Förhandssnacket bland filmbranschanalytiker i USA har inte handlat om de nominerade filmernas kvalitet utan har nästan endast kretsat kring Netflix och deras sanslösa gambling med Netflixproduktionen ”Roma”. I den stockkonservativa Oscarsakademin anser man att en långfilm inte är en riktig långfilm om den inte visats på bio. Filmer som går direkt till andra plattformar är tv-filmer, och får inte vara med att tävla. Syftet är behjärtansvärt. Man vill värna om biografen och biografens framtid.

Alltså fick Roma biopremiär. Den visades i max två veckor i USA och drog inte in några biljettintäkter att tala om, men det var inte syftet. Syftet var att vinna prestige och ta sig in i det fina filmrummet. Enligt uppgifter som bland annat The wrap (där har man koll) tagit del av satsade Netflix sedan 30 miljoner dollar på själva Oscarskampanjen. På sätt och vis lite komiskt nu när hela filmens budget ligger på halva det beloppet, och samtidigt något av en provokation riktad mot mindre aktörer, som inte har den sortens lanseringspengar hemma i kassakistorna.

Gamblingen lyckades delvis. Bästa regi (Alfonso Cuarón), bästa foto och bästa icke engelskspråkiga film är naturligtvis inte dåligt, men det var ju Oscarn för bästa film (det priset hämtas av producenten) som idiotsatsningen från Netflix skulle leda fram till.

Så blev det inte. Vinnaren blev, en smula oväntat, Peter Farrellys skamlöst publikfriande och väldigt underhållande road movie ”Green book”, och inte mig emot.

Inget till Runge och heller inget makeup-pris till Göran Lundström och Pamela Goldammer för ”Gräns”, men visst blev det svensk guldglans när Ludwig Göransson hämtade Oscarn för bästa originalmusik i superhjältefilmen ”Black Panther”. Göransson, som var rörd, fick en släng av hybris och kallade sin Oscar ”Ett av de viktigaste ögonblicken i filmhistorien”. Nja.

Nej, jag såg inte hela galan live and direct nonstop, men vågar ändå påstå att den gladaste, mest tacksamma och mest förbluffade vinnaren var Rami Malek, som inte ens var filmbolagets förstaval till rollen som Queen-sångaren Freddie Mercury i ”Bohemian rhapsody”. Malek hade inte gjort så värst mycket väsen av sig tidigare, men han var en i högsta grad värdig vinnare i kategorin bästa manliga huvudroll.

Magiskt på riktigt var det när Lady Gaga och Bradley Cooper reste sig upp från första raden och gick upp på scenen. Gaga satte sig vid flygeln. Sedan gjorde hon och Cooper tillsammans en superb version av Shallow. Jublet visste inga gränser. Sådant saknar man på Guldbaggegalan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.