Den anonyma filmtiteln Holiday säger egentligen ingenting om filmens genretillhörighet. På filmaffischen står en ung smal kvinna på en strand. Hon har på sig ett slags bikini. Drama, komedi... eller thriller?
Jo, man kan ju lätt läsa sig till att Holiday är ett drama, eller kanske snarare ett triangeldrama, men jag var inte riktigt beredd på att få se en så här nattsvart, kylslagen, ständigt hotfull och skoningslös film om underkastelse i en dödsdömd sexuell relation.
Isabella Eklöf, som långfilmsdebuterar som regissör, är född i Sverige men bor och är verksam i Köpenhamn. 2018 ser ut att bli ett bra filmår för Eklöf. Hon är en av manusförfattarna bakom Gräns, som är Sveriges Oscarsbidrag. Holiday kommer att få en hel del uppmärksamhet, men krasst uttryckt är detta en typisk filmfestivalfilm och inget som kommer att nå ut till en bredare publik.
Filmen inleds på flygplatsen i Bodrum, Turkiet. Nu är det lågsäsong. Den danska tjejen Sascha (Victoria Carmen Sonne) är ensam om att ha checkat ut. Sascha har med sig knarkpengar till sin kriminelle pojkvän Michael (Lai Yde) som är dubbelt så gammal och som hyrt en lyxvilla uppe i bergen, där han hänger med sina gamla vänner/kumpaner och deras familjer som alla kommer från stadsdelen Amager.
En nollställd snygg tjej som gärna, under drogrus, dansar med sin egen spegelbild.
I de första scenerna framstår Michael som godhjärtad och kärleksfull, när han köper att par dyra örhängen som han ger Sascha i present. Men den här knarkbaronen är ett riktigt svin som regelbundet misshandlar sin flickvän. Han drogar henne medvetslös. Han våldtar henne i ett sadomasochistiskt rollspel som Sascha inte vill vara med i, men hon vågar inte säga ifrån. Hon har accepterat sin offerroll, men hur länge till? Vad händer när Sascha fått nog?
Det är den mest intressanta frågan som Eklöf ställer i filmen. Kanske kan vägen ut från relationen med Michael vara den sympatiske holländske killen Tomas (Thijs Römer), som är Michaels motsats, och som har en fin segelbåt? Tomas är dessutom i Saschas egen ålder.
Låt mig säga som så här: I en Hollywoodfilm hade manuset tagit en annan, mer förutsägbar, väg. I Holiday kommer alla att bli överraskade, eller rentav äcklade. Det är något provocerande med Eklöfs torrt registrerande kamera när filmens vidrigheter pågår som värst. Lika provocerande är det att Eklöf och medmanusförfattaren Johanne Algren inte tar tydligare ställning för offret Sascha. Nej, jag begär inte att hon plötsligt ska förvandlas till Linda Hamilton i Terminator 2, men som filmen är gjord är det svårt att känna sympati med någon av rollfigurerna och slutscenen utmynnar i ett jasså.
Det finns en del likheter mellan Holiday och Ruben Östlunds filmer, i synnerhet Turist (2014). I filmen finns också spår av, och till och med en referens till, Roman Polanskis mästerliga psykologiska thriller Kniven i vattnet (1962).
Men Holiday mår inte bra av att bli jämförd med Polanskis film. Av det enkla skälet att vi får veta för lite om Sascha, hennes bakgrund och hennes drivkrafter. Nu blir hon, i lite för många scener, en nollställd snygg tjej som gärna, under drogrus, dansar med sin egen spegelbild.
