Magnifik och välspelad historielektion

Maria Stuarts korta men intensiva liv är som gjort för att iscensättas – och omtolkas. Saoirse Ronan gör drottningen av Skottland till en allt annat än tragisk figur.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

Elisabet den första och Maria Stuart är två av Europas mest betydelsefulla drottningar, omskrivna, gestaltade och mytomspunna. I Josie Rourkes magnifika kostymdrama "Mary queen of scots" porträtteras de dessutom av två av samtidens mest spännande unga filmstjärnor: Saoirse Ronan och Margot Robbie. Ett upplägg som väcker intresse.

Förra året syntes skådespelarna i varsin mästerlig film: Ronan var lysande i Greta Gerwigs uppväxtskildring "Lady Bird" medan Robbie briljerade som Tonya Harding i klassdramat "I, Tonya".

Här visar de istället sina talanger som hårdföra monarker: på en gång nära släkt och rivaler. Båda kvinnor med periodvis oinskränkt makt, som många missunnade dem. För att behålla sina positioner tvingas de regera målmedvetet och strategiskt under stark press. Allt i ett krigshärjat Europa där Maria dessutom är katolik medan Elisabet bekänner sig till protestantismen.

ANNONS

LÄS MER:The Favourite är ett smutsigt och utsökt kostymdrama

Historieskrivningen kring de inflytelserika drottningarna har utmålat dem som varandras motpoler, också bortom den religiösa och politiska maktkampen. Medan Elisabet, mån om att inte bli manipulerad, förblev ogift och gick till historien som "Jungfrudrottningen" har bilden av Maria Stuart präglats av hennes dramatiska kärleksaffärer, ofta förknippade med ond bråd död.

Enligt historikern John Guy är det en förenkling, och i biografin "My heart is my own: the life of Mary queen of Scots" (2004), som ligger till grund för filmen, nyanserar han bilden av Maria Stuart. Fram träder istället en ung, ambitiös, orädd regent, fullt upptagen med att försöka ena ett Skottland skakat av instabilitet och inbördeskrig.

Som spädbarn utnämns hon till drottning av Skottland, och kommer att leva ett oerhört dramatiskt liv tills hon 44 år gammal döms till döden för högförräderi - och avrättas i giljotin på Fotheringhay Castle i England.

Tongivande inom brittisk teater

LÄS MER:Liam Neeson spelar kraftidiot

Fem år gammal skickas hon till Frankrike. Där får hon en furstlig utbildning, gifter sig som 15-åring och blir fransk drottning. Efter makens död, återvänder hon 1561 till Skottland som nu blivit protestantiskt. Maria Stuart ställer arvskrav på England, samtidigt som hon tar över styret från sin halvbror. Att hon som katolik ämnar leda landet väcker starka känslor, liksom arvskraven på England. Som 22-åring gifter hon sig med Lord Darnley, en adelsman som dricker för mycket och är en otrogen slarver. Ryktet sprider sig att drottningen istället söker tröst hos sin italienske sekreterare Davide Rizzio, som i sin tur faller offer för en mordkomplott. Strax därefter mördas även Darnley. Folk förfasar sig över att Maria Stuart, nu mor till en ettårig pojke, gifter om sig med mannen som pekas ut som Darnleys mördare. 1567, efter upplopp och stridigheter, tvingas hon abdikera. Året därpå flyr hon till England där hon söker beskydd hos Elisabet.

ANNONS

All denna dramatik skildras i filmen inlevelsefullt och detaljerat. Dessutom förs en intressant homoerotisk dimension in i dramat genom romansen mellan Lord Darnley och Davide Rizzio - en otrohetsaffär som även den lär vara historiskt relevant, enligt John Guy.

Det märks att regissören Josie Rourke är tongivande inom brittisk teater. Hennes "Mary queen of scots" är ett välspelat kostymdrama med historiska ambitioner. Ändå kantrar berättelsen stundtals över i melodram, och får ett väl abrupt slut. Åskådarna lämnas att undra över Maria Stuarts leverne från 25 till 44 år, då hon med högburet huvud skrider mot sin avrättning.

Titta också på:

"The Favourite" (Yorgos Lanthimos, 2018)

"The Crown" (Peter Morgan, 2016-, tv-serie)

"Elizabeth" (Shekhar Kapur, 1998)

ANNONS