Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Måns Zelmerlöw sjunger som ett troll

Men penntroll som blir film handlar det ändå mest om klirr i kassan

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

Animerad film
Trolls
Regi: Mike Mitchell, Walt Dohrm
USA, 2016 (92 min)
 

Lyckan finns inom dig - se där ett flumfluffigt, hyfsat slitet visdomsord värdigt valfri livscoach. Att det även yttras av små troll som vanligtvis har en penna uppstoppad i stjärten är lite mer otippat.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se


Det är nämligen de gamla penntrollen, eller Damtrollen, som sextio år efter att den danske fiskaren Thomas Dam började tillverka dem nu blivit tecknad film från Dreamworks. 
Det har gått 20 år sedan trollen flydde från Bergerna, ett slags otrevliga bergatroll vars enda källa till lycka är att äta just de små trollen (och som därmed ju faktiskt bekräftar den där vackra frasen ovan). Under ett glammigt partaj på deras hemliga tillflyktsort i skogen underskattar trollen Bergernas trollbegär och råkar avslöja var de håller hus genom lite väl intensiva fyrverkeri- och stroboskopkrevader. När Bergernas mästerkock lyckas tillfångata en handfull av trollen blir det de kvarlämnades uppgift att rädda tillbaka sina vänner innan de blir Bergernas färgglada lyckopiller


Räddningsaktionen sker till tonerna av diverse gamla discostänkare som I’m Coming Out och September blandat med The Sound of Silence, Hello och True Colors. I centrum står glättiga tjejtrollet Poppy och den avsevärt mer melankoliske killen Kvist vars röst i original görs av Justin Timberlake som också bidrar med egna hitten Can’t Stop the Feeling (Jag har solsken i min ficka, sjunger Måns Zelmerlöw i den dubbade versionen).


Trolls är färgglad som en pantoneprovkarta – men också lika tunn. När man plötsligt börjar låna friskt från sagan om Askungen i flera scener framgår det med ytterligare tydlighet att det handlar mindre om att ta ens ett minimalt kreativt berättarsteg framåt och mer om att man kommit över ett gammalt restparti plasttroll att kränga.