Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/6

Krystad Arthurmyt i våldsam action

Charlie Hunnam som kung Arthur? Jodå, det funkar. Nätt och jämnt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

Action
King Arthur: Legend of the sword
Regi: Guy Ritchie
Med: Charlie Hunnam, Jude Law, Eric Bana, Mikael Persbrandt, m.fl.
USA (126 min)
 

Det var väl bara en tidsfråga innan Jax Teller från hyllade tv-serien Sons of Anarchy skulle bli en actionhjälte på vita duken. Få karaktärer har som han burit en serie genom sju långa säsonger. 

Stundtals känns det också som om Charlie Hunnam återvänt till sin paradroll och spelar en gängledare med benhårda nävar, rappa kommentarer och ett otyglat hjärta, snarare än den gode kung Arthur som drar Excalibur ur stenen och förväntas skapa en dynasti av nobla riddare kring sitt runda bord i Camelot, och därefter mödosamt och strategiskt bygga upp England som nation.

Så jobbar inte Guy Ritchie. Långamt är inte hans grej. Här blir det åka av, och redan från början känns Guy Ritchies Arthurfilm som en blandning av Sagan om Ringen och Game of Thrones, inte minst då Camelot ser ut som Minas Tirith och två skådespelare (Aidan Gillen och Michael McElhatton) känns igen från rollerna som Petyr Baelish och Roose Bolton i HBO:s fantasyserie.

Efter en actionpackad inledning, där unge Arthur ser sina föräldrar mördas, sveps pojken bort av floden och dyker upp som en annan Moses i Londonvassen. Med blixtsnabba klipp, som egentligen inte berättar någonting, rusar Guy Ritche sedan igenom Arthurs våldsamma barndom som på något sätt ändå lyckas forma den blåslagne lillprinsen till en motvillig monark.

Men resan blir lång och längs vägen möter vi en talande bläckfisk, som får den elake kung Vortigern (Jude Law) att mörda sina familjemedlemmar, en väldigt hårig viking i form av Mikael Persbrandt (tänk Beorn, mer Tolkienreferenser) och en lättretlig David Beckham med ärr i ansiktet och dålig tandstatus.

För att ingen ska missa exakt hur ondsint Arthurs dödsfiende är (även om familjeslakt, gula ögon och förmågan att bli en brinnande demon såklart ger vissa hintar) ser kung Vortigerns fascistoida soldater ut som SS-trupper och hyllar sin ledare med en klassisk Hitlerhälsning. 

Trots detta är Guy Ritchie en alltför rutinerad regissör för att helt köra i diket, vissa skämt lättar upp stämningen när det behövs och Charlie Hunnam funkar helt okej som svärdsvingande hjältekung. Även om jag ser en mc-knutte framför mig.