Kräver svar från Arnold Schwarzenegger

Var går gränsen för hur en kvinna får se ut? Och varför har kvinnliga bodybuildare alltid stått i skuggan av sina manliga kollegor, både ekonomiskt och när det gäller uppmärksamhet? Det är frågor som filmarna Renzo och Hanna Aneröd ställer sig i nya filmen Too big for the world, om Irene Andersen från Göteborg, som de följt i flera år. Filmen är en av flera delar i en filmsvit där paret Aneröd skildrar sökandet efter individuell lycka, projektets första film Thailandsdrömmar blev klar förra året.

I filmen säger fotografen Bill Dobbins, som specialiserat sig på att fotografera kvinnliga bodybuildare, att "alla vill ha kattungen, men inte alla vill ha katten, och ännu värre blir det om katten i själva verket visar sig bli ett lejon". Därmed sammanfattar han de fördomar som drabbar kvinnliga bodybuildare och deras bransch. Kvinnor med väldigt stora muskler är kontroversiella.

"Folk går fram och petar"

Irene Andersen är en av dem. Hon sitter på en stol en trappa upp från Exhale gym på Kungshöjd och skrattar lite, skakar på huvudet. Inte var det dessa frågor hon trodde skulle uppta hennes tid när hon bestämde sig för att satsa på bodybuilding. Inte heller tänkte hon på att hennes extremt vältränade kropp skulle komma att attrahera personer som definierar sig som heterosexuella, både män och kvinnor.

- Folk kan gå fram till mig och peta på mig, fråga om jag är en man eller kvinna. "Vad spelar det för roll", brukar jag svara. Det var jätteobehagligt i början, det var inte vad jag hade förväntat mig, att folk skulle ta sig sådana rättigheter. Jag kan förstå att folk tittar, men har svårt att acceptera att folk har så starka åsikter. Många blir förvånade när de hör att jag har tre barn, säger Irene Andersen.

Drömmen om Olympiascenen

2003, 37 år gammal, ställde hon upp i sin första tävling i bodybuilding och vann sedan allt som fanns att vinna som senior och veteran i Sverige. Drömmen var att någon gång stå på scenen i de allra största tävlingarna i USA: Miss Olympia och Arnolds Classic; Miss International. Hon skaffade proffslicens för USA.

Renzo och Hanna Aneröd ville från början att filmen skulle skildra Irene Andersens väg mot drömmen, de viktiga tävlingarna i Kalifornien. Men när beskedet att Arnold Schwarzenegger valde att lägga ner de kvinnliga bodybuildarnas klass i sin tävling Arnolds Classic och i stället satsade på bikinitävlingar, samt att också Olympiatävlingen släcktes för kvinnor, tog filmen en ny vändning. Irene Andersen, som i princip var klar för tävlingen, fick precis som alla andra beskedet via rykten på Facebook och blev djupt besviken. Men kamplysten åkte hon till USA för att kräva Schwarzenegger på svar – och blev samtidigt en förgrundsgestalt för kampen mot ojämlikheterna i branschen.

- Jag vill ha en förklaring på varför han inte stödjer oss, han som pratar om att satsa allt och uppnå sina drömmar.

Irene Andersen la nyligen upp ett filmklipp på Youtube, där hon vänder sig direkt till Schwarzenegger under rubriken Irene Andersen fires back at Arnold Schwarzenegger, en rätt tydlig blinkning till den öppna fajt som pågår mellan Schwarzenegger och Donald Trump på sociala medier.

Ger inte upp

Filmen Too big for the world skildrar hur hon möter flera av branschens mest framgångsrika kvinnor, en av dem Lenda Murray, som vunnit Miss Olympia åtta gånger och som nu kan tala ut om orättvisor och ojämlikhet. Men Arnold Schwarzenegger har Irene Andersen inte fått träffa. Ännu.

- Kampen är viktig, jag tänker inte ge mig. Jag blir mer och mer förbannad, säger hon.

Trots besvikelserna med nedlagda stortävlingar, är Irenes tävlingsliv inte över. Nya tävlingar för kvinnor startades när de gamla lades ner, framför allt viktig blev Kristal och Jake Woods Wings of Strength. Dit fickIrene Andersen en personlig inbjudan.

TEXT

Hanna Tornbrant

hanna.tornbrant@gp.se