Att rutinerade Peter Bergs täta drama är rekonstruerat efter verkliga händelser fördjupar obehagskänslan. Här är vi på plats i Boston 15 april 2013 när startskottet bränner av och det årliga maratonloppet tar sin början. Löpare efter löpare lämnar startlinjen påhejade av nära och kära. Hela staden är som en kokande gryta av folkfest och social samvaro, eftersom maratonloppet sammanfaller med den lokala högtiden Patriots day.
Men snart byts lycka mot förtvivlan när katastrofen är ett faktum: två bomber briserar i tät följd i publikhavet. Flera hundra personer skadas och tre dödas, bland dem en åttaårig pojke. Några dagar efter terrordådet, då en intensiv jakt efter de två identifierade gärningsmännen inletts, skjuts ytterligare en person till döds: 26-årige polisen Sean Collier.
Filmen är genomgående skickligt rollsatt med Mark Wahlberg i centrum som svårkommenderad Bostonpolis med hjärtat på rätt ställe. Kevin Bacon som FBI-agent och John Goodman som kriminalkommissarie utmärker sig, liksom Alex Wolff och Themo Melikidze som bröderna bakom dådet.
Frukostbestyroch förväntningar hemma hos gärningsmän liksom åskådare och poliser skildras, även om inblicken i terroristernas värld aldrig blir särskilt nyanserad. Detaljrikedomen, verklighetsanknytningen och försöken till problematiserande gör ändå Patriots day sevärd. Gemenskap står i slutändan upp mot rädsla och meningslöst våld, och kärleken besegrar hatet.
Liksom i andra, liknande hyllningsfilmer finnshär dock en tendens till alltför exakt redovisande. Alla som har gjort sig förtjänta av en eloge ska vara med. Det är visserligen en vacker tanke, men gör inte automatiskt filmen bättre.
