Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Imponerande om mörkade massmord

Recension: Dokumentär om Pinochets skräckvälde i Chile

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

Dokumentär
PÄRLEMORKNAPPEN
Regi: Patricio Guzmán
Chile, 2015 (82 min)
****


Vissa trauman tar ett helt konstnärsliv att bearbeta. Som Pinochets skräckvälde i Chile, ett tema dokumentärfilmaren Patricio Guzmán återkommer till i film efter film. Med sin kamera följde han den nyvalda president Allende och den alltmer oroliga politiska situationen som ledde till militärkuppen 1973. Materialet använde han i det politiska storverket The Battle of Chile.


Nya filmen Pärlemorknappen är ett slags försök till filmisk idéhistoria. Genom att vrida och vända på begreppet vatten, närmare bestämt Stilla havet och kustremsan som är karakteristisk för världens kanske mest avlånga land, får han ihop två av Chiles mest blodiga perioder. Det handlar om hur ursprungsbefolkningen i Patagonien i stort sett utrotades i och med kolonialiseringen, och hur Pinochets tortyrsystem använde havet för att mörka sina massmord.


Vattnet blir det optiska och ljudande medium som förmedlar mening och minnen mellan dessa olika historiska perioder. Guzmán ser vatten som något nästan besjälat, universums främsta byggsten, men också något som den moderna människan har förlorat respekten för.


Han låter oss följa med i sina vindlande tankebanor, som börjar i en 3000 år gammal vattendroppe inkapslad i en kvartssten i den chilenska öknen och slutar i den innersta delen av en galax, en vattenfylld så kallad kvasar.
För den som fortfarande tvivlar på att det går att bunta ihop flera så till synes olika teman knäpper Guzmán ihop filmstycket med hjälp av en knapp på havets botten. Det är bara att applådera bedriften.