Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Förbluffande stark och intensiv roadmovie

Andrea Arnold tar tempen på samtiden i American Honey.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

Drama
American Honey
Regi: Andrea Arnold
Med: Sasha Lane, Shia LaBeouf, Riley Keough mfl
Storbritannien/USA, 2016 (163 min)
 

Allt flyter i ett vildsint berörande flöde när Andrea Arnold låter oss översköljas av en drogig medvetandeström och tar tempen på det samtida Amerika.

American Honey är ett sprudlande, hisnande, rått och poetiskt reportage i filmformat: iakttagelser i en pågående undersökning av ett tillstånd: att vara på väg, söka något slags mening i en till synes tom och livlös värld. En berättelse utan svar, utan uppenbara slutsatser och moralism. Ändå med ett budskap som vibrerar av liv, helt och hållet på de utsatta barnens och unga vuxnas sida. De som lämnats vind för våg, som inte har någon som saknar dem om de drar. Eller rättare sagt när.

Blir uppraggad i köpcentrat


Det är pang på rödbetan från första stund: vi möter tonåriga Star (Sasha Lane) när hon dumpstrar i en container tillsammans med två barn. Det är hett, fuktigt, och de hittar en inplastad kyckling som de hanterar groteskt ohygieniskt. Det finns en påtaglig hunger, en rastlöshet, brist på tålamod. En lust att lifta därifrån. Star lägger märke till dynamiske Jake (Shia LaBeouf) med sin hetsiga utstrålning, och blir uppraggad i köpcentrat av honom och hans försäljningscrew – med järnhand styrda av bossiga Krystal (Riley Keough). Det skräniga gänget drar runt från stad till stad, säljer tidningar mot provision och sover på motell. Star bestämmer sig för att lämna allt och följa med.
De udda existenserna i minibussen blir ett sammansvetsat gäng, varandras enda familj, och följer Krystals benhårda regler inklusive ”Loser night”, med bestraffning av den som uppvisar sämst förtjänst.


Flera av scenerna är remarkabelt laddade: som när Star knackar dörr och möter en flicka vars favoritlåt är Dead Kennedys’ I Kill Children, och vars mamma ligger utslagen i drogrus.
Rivaliteten mellan Star och Krystal är dessutom påtaglig från första stund: två frihetslängtande överlevare. Båda med siktet inställt på Jake, teamets bäste försäljare och lika våldsam som manipulativ. I en nervig scen kallar Krystal upp Star till sitt motellrum för att kritisera henne medan hon låter Jake smörja in hennes ben med hudkräm.


Tonåringarna knackar dörr, vi rör oss från rika villakvarter där de boende lever i ett överflöd av lyx, till den yttersta misären. De fattiga, smutsiga bakgårdarna och de håglösa, sexuellt utsvultna, kicksökande unga, känns igen från filmer av Larry Clark, Harmony Korine och Gus Van Sant.

Lika enkelt som elegant


Brittiska Andrea Arnold flyttar över sin skarpa filmiska blick till andra sidan Atlanten, och kryddar lika enkelt som elegant sin detaljrika socialrealism med magisk realism. Star blir på så sätt en amerikansk släkting till 15-åriga Mia i Arnolds mästerliga drama Fish tank.
Även i American Honey blir, precis som där, dansen en ventil som rymmer frihetslängtan och drömmen om gemenskap.


Efter klassmedvetna draman som Red road, Fish tank och Wuthering hights tillåter sig regissören att sväva ut under nästan tre timmar. Tonfallet är lika samtida och ärligt som på sin tid den franska nya vågen.


Star kastar sig huvudstupa in i varje ny situation, och utsätter sig för livet. Hon är lika våghalsig som dumdristig. Rakryggad och stark törstar hon efter liv. Porträttet av henne är så starkt att det blir närmast självlysande.