Jag tror att många föräldrar som i år på bio utsatt sig för de hysteriska barnfilmerna The Emoji movie och Den stora nötkuppen 2 suttit och längtat efter en mer stillsam och intelligent familjefilm, en film som bjuder på toppunderhållning för både stora och små. Alltså, Paddington 2.
I den första filmen, som jag gav en femma i betyg, kom den snälla och vimsiga björnen Paddington till London, utan att ha någonstans att bo.
På det dramaturgiska planet är tvåan inte riktigt lika bra, men om man är ute efter en strid ström av marmelad och komiska infall, smarta filmreferenser, superb datoranimering och några skämt som faktiskt håller Bröderna Marx-klass är Paddington 2 filmen att se. Faktum är att jag inte riktigt kan minnas när jag skrattade så här mycket på bio senast.
Hursomhelst. Paddington, som har det riktigt bra hemma hos familjen Brown, ser i en antikaffär ett så kallat pop-up-kort med Londons sevärdheter. Tyvärr kostar kortet en smärre förmögenhet. Paddington tar jobb som frisör. Det går inget vidare. Då satsar han på en karriär som fönsterputsare. Det går över förväntan.
Ett tivoli har kommit till London. Efter en olycklig incident hamnar Paddington i fängelse. Där är fångarna, med Brendan Gleeson i spetsen, sällsynt brutala, men med goda marmeladmackor kan man komma långt.
Hugh Grant, som är dramats skurk, spelar en skådis med framtiden bakom sig som nu gör tv-reklam för hundmat. På vägen mot finalen stegras tempot skickligt och effektivt.
På SF Bio har man den här gången tänkt till och visar filmen inte bara svenskdubbad utan även i originalversion. Helbra för lite äldre barn och för all del även fullvuxna.
