Kinesisk-brittiska actionthrillern The Foreigner har gått under radarn i Europa, så också i Sverige där SF har beslutat att bara visa den på de större städernas biografer. Uppenbarligen spås inte denna sammandrabbning mellan bedagade c-skådespelare bli någon omedelbar kassako.
Det är synd, för The Foreigner är faktiskt en underhållande film, till och med mycket underhållande mellan varven. Särskilt under sin strömlinjeformade och helt krusidullfria första halvtimme.
Quan (Jackie Chan) är en till synes okomplicerad man; ägare till en kinesisk restaurang och ensamstående far till en tonårsdotter. När flickan faller offer för ett terroristattentat i centrala London, blir vi dock varse en annan sida hos den blide mannen: Quan är nämligen tränad elitsoldat och en mästare på att kicka röv.
Det är upplagt för en fartfylld hämndactionrulle med inslag av politisk thriller, som dessutom har en del shakespeareansk blodskam och hisnande Hong Kong-stunts med i sin plättmix.
Jackie Chan, vars fysiska skådespel hämtar lika mycket inspiration från kampsportsvärlden som från pekingoperans akrobatik, har alltid varit kungfu-filmernas mänskliga ansikte. Där Bruce Lees rollfigurer vinner sina fajter med övernaturlig råstyrka och kylig precision, snubblar sig Chan genom sina likt en kantonesisk Papphammar. Han segrar – naturligtvis segrar han – men aldrig utan att först ha blivit ordentligt tilltufsad.
Quan är kanske den allvarligaste karaktären hittills i Chans pajiga personregister, men vad gäller det fysiska är han en lika god kålsupare som de övriga. Under filmens gång hinner han bli knivskuren, skjuten och utsatt för sprängladdningar, samt genomföra en operation på sig själv med glödgad kniv och sytråd. Uäck!
Men han är aldrig bortkommen, och inte ett enda förvirrat Chan-leende spelar över hans läppar. Jag kan tänka mig att Jackie Chan, en av medproducenterna, har längtat efter att få göra en riktig actionthriller av det här slaget, där även den västerländska publiken får se honom i ett annat sammanhang än slapstickens. Också Pierce Brosnan känns märkligt befriad i sin roll som fetlagd politiker med förflutet i IRA. Gubbarna har lekstuga, och det är inte alls oangenämt att se blixtarna skjuta mellan dem i deras inspirerade möten.
Tyvärr tappar historien styrfart. Martin Campbell som tidigare regisserat Bondrullarna Golden eye och Casino royale borde veta bättre än att låta berättelsens fokus försvinna från Chan i långa, händelselösa sjok av filmen – det är ett nybörjarmisstag som lätt kunnat åtgärdas med skoningslös klippning. Trots detta märkvärdiga är The Foreigner en av de mer spännande bioupplevelserna i höst; om du nu har turen att befinna dig i en storstad, vill säga.
