Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dåliga ordvitsar och arga fåglar

Lathet kännetecknar uppbyggaden av Angry Birds-filmen

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

Animerat
The Angry Birds Movie 3D
Regi: Clay Kaytis, Fergal Reilly
Svenska röster: Fredde Granberg, Jens Hultén, Nassim Al Fakir m fl
FINLAND, USA 2016 (98 min)
 

På en gräll ö bebodd av icke flygkunniga fåglar bor Red, en röd fågel med ögonbryn som skulle göra Groucho Marx grön av avund och med rejält svårt att hantera sitt humör - oavsett om det handlar om stolsgrannar som nyser på bio, invånare som råkar komma åt honom i en kö eller om en mimfågel råkar befinna sig i Reds närhet. 
Efter en incident där hans vrede orsakat mindre kaos döms Red av den lokala domstolen till ilskehanteringsterapi som leds av Matilda (som kallar sig free rage chicken). Med i gruppen finns hypersnabba Chuck, Bomb som briserar när han blir upprörd och gigantiska, morrande Terence.
Så en dag anländer ett fartyg fullt med gröna grisar vars ledarsvin Leonard hävdar att de inte har något annat syfte än att bara kolla läget på fågelön. Den enda misstänksamme är Red och det visar sig snart att han har fog för sin oro - grisarna är nämligen av oklar anledning ute efter fåglarnas ägg.
Grisarna känns bekanta, åtminstone deras fysik som påminner om den numera så vanligt förekommande tecknade filmkroppen. Den som går igen hos minioner, boofarna i Home och Toy Storys treögda aliens - små knubbiga figurer utan några egentligt särskiljande drag, sannolikt ganska enkla att animera och duplicera.
Latheten går igen även när det kommer till uppbyggnaden av själva historien, även om finske Mikael Hed sagt att Angry Birds-filmen har en fruktansvärt stark story. Möjligen kan det bero på att Mikael Hed är grundare av Rovio Entertainment som för sju år sedan skapade appen Angry Birds. Spelet går ut på att skjuta arga röda fåglar på gröna grisar och detta är vad hela den avslutande halvtimmen av filmen består av, att fåglarna med hjälp av en gigantisk slangbella skjuter iväg varandra in i grisarnas by där de gömt de stulna äggen.
Även ordvitsarna tröttar snart ut där vissa funkar (firman Hamnesty International) medan andra gott kunde jobbats på ett varv till ("Inte så mycket visdomens sjö, snarare pissdomens"). Den senare repliken levereras i samband med att den mytiske Mäktiga örnen inför ögonen på Red, Chuck och Bomb tar en evighetslång morgonkiss. Dock består denna scen av filmens roligaste ögonblick, när Bomb äcklas men samtidigt inte kan låta bli att titta. Lite kul även när fågelmamman på morgonen kräks ut dagens lunch i sina ungars matlådor. I en värld där appar blir långfilm bävar vi nu för Candy Crush - The Movie.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se