Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Chappie

Chappie

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Action

Action

Chappie

Regi: Neill Blomkamp

USA, 2015 (120 min)

I ett inte alltför avlägset, framtida Johannesburg med en mordstatistik till och med högre än dagens har polisstyrkan kompletterats med robotpoliser för att få bukt på buset. När roboten Scout 22 hamnat på skroten efter att ha träffats av ett pansarskott tar sig Deon, vapenfirman Tetra Vaals designchef, sig an resterna i ett försök att bygga en android med ett eget känsloliv.

Dessvärre kidnappas både Deon och hans egen lilla Pinocchio av en trio skurkar som inser att Chappie (som de döper honom till, för övrigt även namnet på ett populärt sydafrikanskt tuggummi) kan läras upp att begå brott i stället för att bekämpa dem.

Från att befinna sig på ett litet barns mentala nivå utvecklas Chappie till en irriterande korsning mellan C-3PO och Jar Jar Binks som lär sig gangstatugget men hela tiden plågas av en inre kamp med de moraliska betänkligheter som Deon hunnit mata hårddisken med. Samtidigt har Vincent, Deons konkurrent i firman, konstruerat en egen mordmaskin – en karbonkopia på Robocops ED-209 – med målet att till varje pris låta den ersätta de befintliga robotsnutarna.

Trots de många likheterna med just 1987 års Robocop finns här inte mycket av den samhällssatir som präglade Paul Verhoevens historia, men det är en snygg robot och oftast småroligt även om man gör bäst i att slå dövörat till när det gäller de många logiska luckorna (och den ibland väl snacksaliga Chappie vars batteri man önskar var av iphonemodell).

Watkin Tudor Jones från den sydafrikanska gruppen Die Antwoord är för övrigt smått rörande i sitt försök att vara stenhård gangster samtidigt som det klappar ett ömt fadershjärta någonstans där inne.

.

Läs också: Veckans filmer 6 mars